Svar på Thore Berggrens (M) och till Strängnäspartiets debattartiklar den 27 respektive 28 december i e-kuriren. Detta är en längre version av den kortade replik som publicerades i Eskilstuna-Kuriren den 5 januari.

Det är beklämmande att politiker i majoritetspartierna så totalt misslyckats med att förstå vad oppositionen menar med att ifrågasätta beslutsunderlaget för nedläggningen av fyra skolor och två högstadier. Majoriteten har genom sitt agerande fått både den politiska och folkliga opinion som man förtjänat. Det är däremot viktigt att påpeka att oppositionen inte är enig. Anledningarna till att vara emot förslaget varierar. Att vi stod bakom en gemensam återremiss är lika mycket för att kunna få igenom just våra frågor, som att vi alla vill ha svar på alla frågor.

Skolfrågan i Strängnäs var från början en ekonomisk fråga, hur ska elevpengen och resultaten hållas uppe när kommunens totala kostnader ökar i framtiden? Därför var den en av flera utredningar i paraply-ärendet om långsiktig ekonomisk planering. Slutsatsen var att lokalkostnaderna var lite höga i grundskolan och det fanns lediga platser. Nedläggning av skolor blev då plötsligt logiskt fast att det bara var två år sedan förra omorganisationen och besparingen bara är i storleksordningen 6 miljoner per år för nämnden och mindre för kommunen.

Frågan om skollokaler har allt mer glidit över till en diskussion om bland annat resultaten i den kommunala skolan och tillgången på lärare. Det var inte en del av utredningens uppdrag och ytterligare ett skäl för oss att begära ytterligare mer konkret information.

Det är tråkigt att Strängnäspartiet och företrädare för majoriteten, som är huvudman för de kommunala skolorna, envisas med att svartmåla skolorna långt bortom vad som är rimligt. Några av de kommunala skolorna presterade 2014-2016 bättre än vad Skolverkets modeller visar att de borde göra (åren innan precis som modellen) och några sämre än modellen. Liknande förhållande gäller friskolorna, där några är bättre än modellen och några sämre. Skillnaden mellan skolorna kan enligt Skolverkets modeller i stort sett helt förklaras av den segregation som uppstått genom införande av skolval och i princip fri etableringsrätt för friskolor.

Det är huvudmannens ansvar att följa skollagen och att skolorna klarar sitt kompensatoriska uppdrag –

“1 kap 4 § Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen”.

I januari 2014 skrev Skolinspektionen en artikel där de påpekade att väldigt få kommuner gjorde tillräckligt för att uppväga de socioekonomiska skillnaderna. Strängnäs och sittande majoritet är inget undantag. Vi hade velat se kraftfulla åtgärder. Vi hade i vårt (fullt finansierade) budgetförslag för 2018 många gånger högre resurstillskott till de kommunala skolorna än vad skolnedläggningarna kommer att ge ens om de får full effekt. Vi har inte det tunnelseende som Thore Berggren skriver om i sin artikel. Vi tycker helt enkelt inte att majoritetens förslag är bra, och det verkar majoriteten och Berggren ha mycket svårt att förstå.

Givetvis behövde vi begära återremiss. Främst Socialdemokraterna och Strängnäspartiet för fram argument och nära på drömlika visioner alternativt mardrömmar som helt saknar koppling till underlaget och de mycket små förväntade ekonomiska effekterna av nedläggningarna. Vi vill därför se att majoriteten överhuvudtaget tänkt på det som kommunstyrelsen ska göra, nämligen hela kommunen.

Ett folkinitiativ har fått tillräckligt med underskrifter och det är en fråga som fullmäktige kan besluta om. Då borde ärendet invänta underlaget i form av resultatet i folkomröstningen. SKL är tydliga med att tanken med folkinitiativ inte var att rådgivande folkomröstningar skulle genomföras efter att beslut är fattat, men att det är fullt möjligt. Frågan blir nu hur majoriteten ser på medborgardialogen.

Vi kommer att noga värdera de svar som vi förhoppningsvis får på våra och övrig oppositions frågor. Däremot kan vi redan nu konstatera att vi inte kommer att stödja förslaget som det ser ut nu, delar av det är inte prioriteringar som vi vill stödja. Vi tycker att det finns ett värde i en levande landsbygd med små lokala skolor, så länge det är pedagogiskt väl fungerande verksamhet. Vi tycker att det i en skolvalsituation är olyckligt om det inte går att välja ett lokalt högstadium på Stallarholmsskolan eller välja mellan två kommunala högstadier i Strängnäs stad. Det gynnar inte den kommunala skolan att alternativen på den kommunala sidan blir färre. Istället borde alternativen utvecklas och åtminstone Paulinska och Karinslund få tydliga profiler så att de blir fullvärdiga alternativ till varandra och till friskolorna.

Låt oss också hoppas att vi slipper upprepa att detta är en prioriteringsfråga! Vi i Vänsterpartiet är också helt oense med majoriteten kring prioriteringen. Majoriteten med Socialdemokraterna och Moderaterna har satt ramen för kostnaderna för skolan, en för liten ram. Nedläggningar av skolor blir då ett sätt för Barn- och utbildningsnämnden och förvaltningen att flytta resurser inom ramen. Anledningen till förslaget att lägga ned skolor är prioritering av pengar.

Det är för Moderaterna, Strängnäspartiet och tyvärr Socialdemokraterna viktigare att inte höja skatten än vad det är att bygga en levande kommunal skola. Att som Strängnäspartiet flytta arbetsuppgifter från Socialnämnden till Barn- och utbildning är inte att satsa 60 miljoner! Det är att svika eleverna på de kommunala skolorna och att inte ta sitt ansvar som huvudman.

Låt oss börja om under 2018 och då fokusera tydligt på skolans behov och organisering, inte på lokalkostnader och pengar. Vi visade vägen i vårt budgetförslag, Strängnäspartiet lämnade inte något förslag alls.

Vi som skrev under debattartikeln i tidningen har lite olika syn på framlagt förslag och bor i olika delar av kommunen. När vi skrev under så visar vi att vi ändå är eniga i vår kritik mot hur ärendet hanteras och mot de grundlösa påståendena från Berggren och Strängnäspartiet.