Det går inte att göra mer för mindre pengar. I budgetdebatten i Strängnäs och i valrörelsen har det alltid låtit som att alla vill göra skolan bättre. Skolan ska prioriteras, skolan ska satsas på. Skolresultaten ska bli bättre.

Vi litar på kommunens tjänstemän. När de säger att det kommer behövas mer pengar 2017 än 2016 så tror vi att de talar sanning. Det är inte alltid de får de pengar de vill ha, i Strängnäs mer regel än undantag att de inte får det. Det är förstås inte så konstigt, politik är att prioritera. Vill man ha en vettig omsorg om äldre så kan man inte ge alla pengar till skolan. Vill man undvika farliga situationer i trafiken så måste även investeringar ske för exempelvis rondeller och cykelbanor, alla pengarna kan inte gå till skolan.

Det är här vi skiljer oss från andra partier. Vi tycker liksom andra partier att skolans resultat måste upp och att sjukfrånvaron måste minska, då blir Strängnäs en mer attraktiv kommun för lärare och skolpersonal. Vi tycker däremot att det måste få kosta pengar, det är vi rätt ensamma om. När vi vill införa administrativa chefer i skolan, som kan vara chef över icke-pedagogisk personal och hantera administrationen så att rektorn kan ta det pedagogiska ledarskapet, så förstår vi att det kostar och föreslår att de pengarna tillförs. Vi föreslår inte att skolan ska genomföra åtgärderna utan extra finansiering, för vi förstår att det medför färre resurser för eleverna.

Det går inte att trolla med knäna. Det går inte att göra mer för mindre pengar. Det går förstås för det mesta att effektivisera administrativa processer. Det går att göra lärarnas arbete mer fokuserat på lärandet, men kanske inte som en kommunal åtgärd. Men inom skolan finns det naturliga gränser. Det går inte att effektivisera på lärartjänster utan att klasserna blir större och vissa elever inte får det stöd de skulle behöva. På marginalen går det förstås för en duktig lärare att hantera lite fler elever, men att förutsätta att skolan kan spara in pengar när skolkontoret säger att de skulle behöva mer pengar är inte seriöst.

Vi vill ha en skola i Strängnäs som uppfyller skollagens krav. Alla elever ska få det stöd de behöver för att nå sin egen högsta nivå.

”  I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. …”
– Skollagen 1 kap 4 §

Vad vi vill göra för riktiga satsningar på skolan
(totalt 31 miljoner i tillskott 2018)

Utökade resurser till skolor för att ge likvärdig skola (Salsa)
Vi vill ge skolorna en chans att sätta in extra resurser för att ge alla barn en faktisk chans att nå sin högsta förmåga i skolan. I vår budget ökar vi beloppet för Salsa (alltså socioekonomiskt fördelade medel till skolorna) med 60 miljoner, varav 20 miljoner är tillskott och 40 miljoner flyttat från den vanliga elevpengen.

Förutsättningarna för föräldrar att stötta barn i deras skolgång varierar på många sätt. En av de faktorer som Skolverket ser som viktiga är föräldrarnas utbildningsnivå. När eleverna gick ut skolan i nian 2016 så såg det ut så här.

(* Att ta medelvärdet på olika stora skolor kan bli lite fel, ta siffrorna som en indikation)

Skolverkets Salsamodell bygger på olika socioekonomiska faktorer, som föräldrarnas utbildning, andel pojkar i skolan, hur länge man gått i svensk skola och några till.

Det som är det stora misslyckandet här är att Skolverkets modell bedömer att 70 % av eleverna ska klara kunskapskraven i den kommunala skolan och det visar sig vara lite mycket (en skola stack ut i avvikelse). Skolverkets modell visade att 90 % skulle klara sig på friskolorna och 90 % gjorde det.

Som statistik sett så visar detta alltså att Skolverkets modell som bygger på elevernas socioekonomiska förutsättningar visade ganska rätt… och därmed har skolan misslyckats med att kompensera för elevernas förutsättningar. Hur väl medeleleven skulle klara sig var i princip förutbestämt innan den började skolan.

Utökade resurser för barn med behov av särskilt stöd (tilläggsbelopp)
Vi vill öka budgeten för tilläggsbelopp med tre miljoner och göra om kriterierna så att fler barn omfattas. Det är viktigt att skolorna har resurser att sätta in extra lärare eller ha mindre undervisningsgrupper för att stötta de barn som inte når sin högsta nivå i en vanlig klassrumssituation.

Biträdande rektorer/administrativt stöd/chefsstöd
Vi anser att det behövs ett stöd till rektorerna så att de kan fokusera på det pedagogiska ledarskapet och chefskapet över den pedagogiska personalen. För att det ska uppnås så behöver de avlastas en del administrativ styrning och få färre personer att vara chef över. Det kan lösas på flera sätt men vi anser att ett administrativt stöd i form av en administrativ chef per skola är ett steg i rätt riktning. Vi räknar med att det kostar ca 10 miljoner.

Kompetensutveckling
Att lära ut är att lära sig, men lärare behöver också få hålla sin nivå aktuell. Det gäller inte minst när nya tekniska hjälpmedel blir mer integrerade i pedagogiken. Då behövs kompetensutveckling. Vi sätter av 4 miljoner för det i vår budget.

Åtgärder för minskad sjukfrånvaro
Sjukfrånvaron måste bli lägre. Det sliter på individen, på kollegorna, på elevernas resultat och i förlängningen på den kommunala ekonomin om lärare blir sjuka av sitt jobb. Vi öronmärkte ett tillskott på 5 miljoner i vår budget till personalbefrämjande åtgärder. Åtgärder som förstås ska vara de som varje individ eller skolenhet behöver för att sänka sjukfrånvaron. Det kan vara allt från en extra stödperson på skolan för att en sjukskriven lärare ska komma tillbaka eller en högt belastad lärare inte ska bli sjuk, eller bara ett trevligare arbetsrum.