Skip to main content

Etikett: Skola

Årsplan för 2018 och budget 2018-2020

Skrivet av strangnas den . Postad i Kommentarer och uttalanden, Politiska dokument.

Skolresultaten ska upp, personalen ska kunna jobba utan att bli sjuka, de äldre som inte vill bo hemma längre ska få plats på särskilt boende. Nu krävs åtgärder och för det behövs resurser.

Den 19 juni tog kommunfullmäktige beslut om de preliminära budgetramarna för 2018-2020. De används för att verksamheterna ska kunna planera sin verksamhet och den slutliga budgeten fastställs i november. Vänsterpartiet lämnade in sitt förslag. I november tog fullmäktige beslut om den slutliga budgeten.

Moderaterna och Socialdemokraterna i majorieten håller fast vid gammelmoderaternas slagord ”Mer verksamhet för mindre pengar” i det förslag som kommunstyrelsen beslutade om. Vi vet ju alla att det egentligen betyder ”Mycket snack och lite verkstad”. Fina ord men i praktiken är det nedskärningar.

Ni kan läsa vårt pressmeddelande inför junibeslutet här: Pressmeddelande Ekonomisk plan 2018
Ni kan läsa hela förslaget här: Vänsterpartiet Årsplan 2018 med budget 2019-2020
Vill ni se hur våra förslag kopplar till de övergripande målen så läs här: Hur kopplar vårt budgetförslag med de övergripande kommunala målen

Har ni frågor? Hör av er! Klicka här för kontaktinfo: Kontakt / Våra företrädare

(diagrammen nedan har förkortade åtgärdsbeskrivningar av läsbarhetsskäl, exempelvis är ”Avveckling LOV” egentligen ”Förberedelse för avveckling av LOV”).

Skattehöjning?

Ja, vi föreslår skattehöjning med 92 öre 2018 och 40 öre 2019.
Nej, det finns inget syfte med hög kommunalskatt annat än att betala för verksamheten.
Ja, en skattehöjning behövs för att …

Vi vill lägga 73 miljoner mer till nämnderna än vad Socialdemokraterna och Moderaterna gör för 2018. Vi vill lägga 102 miljoner mer än förslagen för 2019-2020. Det finns förstås inte sådant utrymme i ekonomin utan en skattehöjning.

Strängnäs skolor gör i medel inte bra resultat och i några skolor når bara hälften av eleverna målen. Strängnäs är ett skolexempel på en segregerad skola. Det går att snacka en massa om vad som behöver göras, men snack betalar inte för fler lärare så att klasserna kan bli mindre i de skolor där eleverna behöver mer stöd. Snack betalar inte för en administrativ skolschefs lön, så att rektorn kan ägna sig åt det pedagogiska ledarskapet. Det krävs mer pengar till skolan och en fördelning av pengarna så att alla elever får en chans att nå målen.

För särskilt boende i Strängnäs visar Socialstyrelsens äldreguide att det är ungefär 1 personal på 4 boende. I exempelvis Enköping är det ungefär 1 personal på 3 boende. Det saknas mer än 100 demensplatser i Strängnäs kommun (äldre med demens behöver högre personaltäthet men många har vanligt personaltäthet).

Sjukfrånvaron i kommunen är högst i landet…. högst i landet!
Det skapar en stor användning av vikarier. Bristen på stabilitet gör det svårare att utveckla verksamheten och skapa en bra kvalitet. Det sliter på de som är sjuka och på de som fortfarande jobbar. Insatser för att hålla personalen friska och nöjda och samtidigt få tillbaka de som är sjuka kostar pengar. Vi vill prova 6- timmars arbetsdag, vi vill öka kompetensutvecklingen, vi vill anställa fler personer. Det går lätt att säga, men det måste betalas för.

De äldre i kommunen vill ha möjlighet att bo på särskilt boende när de känner sig för osäkra och ensamma hemma. Idag finns det inte plats. Vi vill skapa plats och det kostar en hel del pengar (därav en mycket stor investering 2018-2019 för fastighetsbolaget och skattehöjningen år 2019 för att betala för driften).

//

David Aronsson
Gruppledare i KF

I augusti 2016 lämnade vi in interpellationer till KF om sexuella trakasserier

Skrivet av strangnas den . Postad i Fullmäktige, Kommentarer och uttalanden.

Från interpellationen:

Män är problemet. Det är lätt konstaterat att om män slutade att trakassera tjejer och kvinnor och slutade göra sexuella övergrepp så skulle statistiken se helt annorlunda ut, och mycket bättre. Som man är det lätt att känna sig utpekad och misstänkliggjord, men det går inte att ducka för att det är en berättigad misstanke.

Vi är däremot alla en del av ett system som har en alldeles för hög acceptans för att tjejer och kvinnor utsätts för detta. Vi har alla kollegor, vänner, barn och syskon som både är en del av och utsätts av systemet, där kan vi göra skillnad på ett personligt plan. Vi som politiker kan påverka strukturer på ett annat sätt.

Jag ställde de här frågorna för att jag undrar vad kommunen och kontoren gör för att minska förekomsten av sexuella trakasserier. … och då åtgärder på ett systematiskt sätt. Det är en sak att ha beredskap för att motverka och hantera sexuella övergrepp, en annan sak att komma åt de trakasserier som är en del av de flesta kvinnor och flickors vardag.

De som jobbar i kommunala verksamheter, barnen i skola och förskola, äldre eller boende på grupphem spenderar en rätt betydande del av sin vakna tid i verksamheter som drivs av kommunen. Därför har kommunen som jag ser det en bra möjlighet att putta den idag ordentligt sneda strukturen lite lite åt rätt håll.

 

Frågor:

  1. Är en uppdatering av den kommunövergripande handlingsplanen för kommunens anställda planerad i närtid?
  2. Varför reglerar inte den övergripande planen även agerande i situationer där elever utsätter andra elever för trakasserier eller övergrepp? Kommer det att åtgärdas i framtida revideringar?
  3. Har alla kommunala skolor och förskolor reviderade likabehandlingsplaner enligt den övergripande handlingsplanen?
  4. Är du nöjd med innehållet i de kommunala skolornas likabehandlingsplaner? Medför de att alla verbala och fysiska trakasserier, som oönskad beröring, resulterar i en motverkande/repressiv åtgärd från skolans personal riktad mot förövaren?
  5. Hur följs skolornas prestation inom detta område upp och vad visar uppföljningen?
  6. Vissa likabehandlingsplaner ser ganska olika ut från varandra, hur sker samarbete mellan skolorna i dessa frågor?
  7. Arbetar kommunen och de enskilda enheterna med att motverka att trakasserier fortfarande i för stor utsträckning inte bedöms utifrån den utsattes situation/uppfattning av händelsen? Hur sker detta arbete? Gärna med exempel på konkreta åtgärder.

Frågorna i interpellationerna riktades till ordförandena i kommunstyrelsen, socialnämnden och barn- och utbildningsnämnden.

Ni ser svar och interpellationerna här…

Kommunstyrelsen, Socialnämnden, Barn- och utbildningsnämnden

Med tanke på #metoo så kan det kanske det är dags att efterfråga svar igen?

Alla de berättelser vi har sett senaste veckan har haft en chockerande uppvaknande effekt för många.

Förhoppningsvis kan samhället på alla nivåer nu på allvar arbeta för att stoppa alla sexuella trakasserier innan de inträffar och därmed även arbeta mot sexuella övergrepp.

Angående svaret på fråga nr 1 angående uppdatering av handlingsplanen, så uppfattar nog rätt många människor det som jag tror jag skulle göra… att frågan inte är prioriterad ifall de styrande dokumenten uppenbarligen inte är uppdaterade. För oavsett hur väl använd planen är så finns det några uppenbara fel i den, hänvisningar till gamla dokument och sånt.

(och för övrigt är ”Kommunövergripande handlingsplan/rutiner vid misstanke om sexuella trakasserier eller övergrepp mot barn/elever i förskoleverksamhet/skola” fortfarande i en ouppdaterad version från år 2011)

Det jag saknar, både i de skolors planer jag läst och i svaret, är förståelsen just för att vi alla är en del av systemet. Att all utredning, faktainsamling, tolkningar och bedömningar är färgade av det samhälle vi lever i, inte det vi vill ha.

Därför tycker jag till exempel att riktlinjen att skolpersonalen inte ska vara dömande mot förövaren riskerar att hamna fel. Att man i terminologin väljer ett neutralt ord som ”utsättare” ger en signal. I skolmiljön, vid de vardagliga trakasserierna, så är det skolan som måste sätta normen. Det är skolpersonalen som utan minsta otydlighet måste visa att handlingsplanens mål om att det inte ska förekomma kränkningar och trakasserier gäller i alla situationer. Förstås därför att det är något som eleverna behöver ha med sig även efter sin skolgång.

När man till exempel enligt Paulinskas plan informerar eller har möte med vårdnadshavare och när man upprättar kränkningsanmälan så tycker jag att skolans linje ska vara lika svartvit som i planen. Det finns ju ingen tvekan om vem det är som brutit mot skolans mål.

David Aronsson
Gruppledare för V Strängnäs i kommunfullmäktige

En skola för alla – möjligt även i Strängnäs

Skrivet av strangnas den . Postad i Kommentarer och uttalanden.

Det går inte att göra mer för mindre pengar. I budgetdebatten i Strängnäs och i valrörelsen har det alltid låtit som att alla vill göra skolan bättre. Skolan ska prioriteras, skolan ska satsas på. Skolresultaten ska bli bättre.

Vi litar på kommunens tjänstemän. När de säger att det kommer behövas mer pengar 2017 än 2016 så tror vi att de talar sanning. Det är inte alltid de får de pengar de vill ha, i Strängnäs mer regel än undantag att de inte får det. Det är förstås inte så konstigt, politik är att prioritera. Vill man ha en vettig omsorg om äldre så kan man inte ge alla pengar till skolan. Vill man undvika farliga situationer i trafiken så måste även investeringar ske för exempelvis rondeller och cykelbanor, alla pengarna kan inte gå till skolan.

Det är här vi skiljer oss från andra partier. Vi tycker liksom andra partier att skolans resultat måste upp och att sjukfrånvaron måste minska, då blir Strängnäs en mer attraktiv kommun för lärare och skolpersonal. Vi tycker däremot att det måste få kosta pengar, det är vi rätt ensamma om. När vi vill införa administrativa chefer i skolan, som kan vara chef över icke-pedagogisk personal och hantera administrationen så att rektorn kan ta det pedagogiska ledarskapet, så förstår vi att det kostar och föreslår att de pengarna tillförs. Vi föreslår inte att skolan ska genomföra åtgärderna utan extra finansiering, för vi förstår att det medför färre resurser för eleverna.

Det går inte att trolla med knäna. Det går inte att göra mer för mindre pengar. Det går förstås för det mesta att effektivisera administrativa processer. Det går att göra lärarnas arbete mer fokuserat på lärandet, men kanske inte som en kommunal åtgärd. Men inom skolan finns det naturliga gränser. Det går inte att effektivisera på lärartjänster utan att klasserna blir större och vissa elever inte får det stöd de skulle behöva. På marginalen går det förstås för en duktig lärare att hantera lite fler elever, men att förutsätta att skolan kan spara in pengar när skolkontoret säger att de skulle behöva mer pengar är inte seriöst.

Vi vill ha en skola i Strängnäs som uppfyller skollagens krav. Alla elever ska få det stöd de behöver för att nå sin egen högsta nivå.

”  I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. …”
– Skollagen 1 kap 4 §

Vad vi vill göra för riktiga satsningar på skolan
(totalt 31 miljoner i tillskott 2018)

Utökade resurser till skolor för att ge likvärdig skola (Salsa)
Vi vill ge skolorna en chans att sätta in extra resurser för att ge alla barn en faktisk chans att nå sin högsta förmåga i skolan. I vår budget ökar vi beloppet för Salsa (alltså socioekonomiskt fördelade medel till skolorna) med 60 miljoner, varav 20 miljoner är tillskott och 40 miljoner flyttat från den vanliga elevpengen.

Förutsättningarna för föräldrar att stötta barn i deras skolgång varierar på många sätt. En av de faktorer som Skolverket ser som viktiga är föräldrarnas utbildningsnivå. När eleverna gick ut skolan i nian 2016 så såg det ut så här.

Genomsnitt Friskolorna
(Asken, Montesori, Rogge)*		 Genomsnitt kommunala skolor (Paulinska, Åker, Mariefred, Stallarholmen, Karinslund)*
 Föräldrarnas utbildning
(2 = gymnasium, 3= universitet/högskola)		 2,51
(ex medelfamiljen har en förälder med gymnasieutbildning och en med högskola/universitet)		 2,1
(ex. medelfamiljen har gymnasieutbildning)
Andel (%) som uppnått kunskapskraven (skolverkets modellberäkning) 90 %
(90 %)		 62 %
(72 %)

(* Att ta medelvärdet på olika stora skolor kan bli lite fel, ta siffrorna som en indikation)

Skolverkets Salsamodell bygger på olika socioekonomiska faktorer, som föräldrarnas utbildning, andel pojkar i skolan, hur länge man gått i svensk skola och några till.

Det som är det stora misslyckandet här är att Skolverkets modell bedömer att 70 % av eleverna ska klara kunskapskraven i den kommunala skolan och det visar sig vara lite mycket (en skola stack ut i avvikelse). Skolverkets modell visade att 90 % skulle klara sig på friskolorna och 90 % gjorde det.

Som statistik sett så visar detta alltså att Skolverkets modell som bygger på elevernas socioekonomiska förutsättningar visade ganska rätt… och därmed har skolan misslyckats med att kompensera för elevernas förutsättningar. Hur väl medeleleven skulle klara sig var i princip förutbestämt innan den började skolan.

Utökade resurser för barn med behov av särskilt stöd (tilläggsbelopp)
Vi vill öka budgeten för tilläggsbelopp med tre miljoner och göra om kriterierna så att fler barn omfattas. Det är viktigt att skolorna har resurser att sätta in extra lärare eller ha mindre undervisningsgrupper för att stötta de barn som inte når sin högsta nivå i en vanlig klassrumssituation.

Biträdande rektorer/administrativt stöd/chefsstöd
Vi anser att det behövs ett stöd till rektorerna så att de kan fokusera på det pedagogiska ledarskapet och chefskapet över den pedagogiska personalen. För att det ska uppnås så behöver de avlastas en del administrativ styrning och få färre personer att vara chef över. Det kan lösas på flera sätt men vi anser att ett administrativt stöd i form av en administrativ chef per skola är ett steg i rätt riktning. Vi räknar med att det kostar ca 10 miljoner.

Kompetensutveckling
Att lära ut är att lära sig, men lärare behöver också få hålla sin nivå aktuell. Det gäller inte minst när nya tekniska hjälpmedel blir mer integrerade i pedagogiken. Då behövs kompetensutveckling. Vi sätter av 4 miljoner för det i vår budget.

Åtgärder för minskad sjukfrånvaro
Sjukfrånvaron måste bli lägre. Det sliter på individen, på kollegorna, på elevernas resultat och i förlängningen på den kommunala ekonomin om lärare blir sjuka av sitt jobb. Vi öronmärkte ett tillskott på 5 miljoner i vår budget till personalbefrämjande åtgärder. Åtgärder som förstås ska vara de som varje individ eller skolenhet behöver för att sänka sjukfrånvaron. Det kan vara allt från en extra stödperson på skolan för att en sjukskriven lärare ska komma tillbaka eller en högt belastad lärare inte ska bli sjuk, eller bara ett trevligare arbetsrum.