Skip to main content

Nedvärderande syn på Folkinitiativ och direktdemokrati

”Alla” vet ju numera att det kommer att bli en folkomröstning i Strängnäs gällande hur skolornas stadieindelning ska vara i Strängnäs stad. Frågan väcktes genom ett Folkinitiativ (dvs underskrifter av minst 10% av väljarkåren). Som vanligt har det varit en samlad opposition mot en samlad majoritet. Jag kan förstå varför men ser det som fullständigt ohederligt av majoriteten.

Visst kan jag förstå att man vill försvara sitt beslut, som majoriteten framstår som rätt nöjda med. Att sätta sig emot kommunallagen, riksdagen och sina egna partiers inställning till lokala folkomröstningar är dock en helt annan sak.

Samtliga riksdagspartier stod bakom de ändringar av kommunallagen som gjorde Folkinitiativ starkare. Miljöpartiet är det parti som brukar tävla med oss om att vara mest för direktdemokrati och direkt inflytande för människor på den vardag de lever i. I Strängnäs så ställde sig Mp på sina majoritetskollegors sida i strävan att stoppa ett sådant direkt inflytande.

Krister Lumme, som är socialdemokrat i Mariefred, går på sin blog till angrepp på oppositionen för vårt stöd för demokratin och vår respekt för riksdagens beslut. Det går väl bara att konstatera att antingen har han (liksom många andra) inte fattat vad ändringarna i kommunallagen innebär, eller så är han en traditionell sosse… dvs direktdemokrati är något för kommunister och anarkister.

För att förklara vad jag menar om kommunallagen så kommer här en minimalt omarbetad version av vad jag sa på senaste KF.


Regeringen i sin vishet, iallafall gällande detta, konstaterade att de lagändringar som tidigare gjorts kring kommunala folkomröstningar inte hade fått önskad effekt.

Allt för många folkinitiativ avslogs i fullmäktige…

Ni ser på bilden nedan ett klipp ur den proposition som blev resultatet av regeringens plötsliga fall av vishet. Texten förefaller skriven för just den situation som majoriteten försökte skapa i Strängnäs.

”Det finns en risk att nuvarande ordning [alltså situationen efter införandet 1994], som hittills inneburit att de medborgare som har engagerat sig och samlat in ett tillräckligt stort antal namnunderskrifter i flertalet fall fått sina initiativ till folkomröstning avslagna i fullmäktige, skapar besvikelse och missnöje bland medborgarna samt en känsla av att inte bli tagna på allvar.

En sådan ordning riskerar snarare att försvaga den kommunala demokratin än att stärka den. Det finns även en risk för att ordningen framstår som skendemokratisk.

I likhet med Grundlagsutredningen anser regeringen att folkinitiativet bör förstärkas”

Utdrag ur proposition 2009:10/80

Det regeringen då föreslog var att den frivillighet kring att avslå eller bifalla som fanns för en majoritet i fullmäktige när folkinitiativ infördes 1994 ändrades till tvingande genomförande och att istället kravet på antalet underskrifter dubblades.

Som någon sort säkerhetsventil inrättades möjligheten för en kvalificera majoritet att stoppa ett folkomröstning.

Man kan ju tänka sig att det borde gå att stoppa en folkomröstning i Strängnäs om att döpa om Riddarholmen i Stockholm till Kalle-Anka-ön eller något annat oseriöst.

Det är ju inte fallet nu. Det finns tydlig förankring i fullmäktige på alla möjliga plan kring stadiumindelning och andra skolfrågor. Möjligheten som finns att stoppa en omröstning är alltså inte aktuell i detta fall.

Som ni har märkt så infördes ändringarna som regeringen föreslog.

Därmed står vi inför faktum att ett avslag till denna omröstning skulle vara en omtolkning av kommunallagen som står i direkt motsats till regeringens intentioner och syfte med de ändringar som trädde i kraft förra året.

Regeringen såg ett behov att skapa ett delvis nytt politiskt system och riksdagen höll med.

Ett folkinitiativ ska som huvudregel leda till en folkomröstning, så bifall till Folkinitiativet.

Tillgänglighetsplan… vadå ”plan”?

Detta är en inläggsmodifierad variant av vad jag sa på KF när tillgänglighetsplanen beslutades. Mina sista-minuten-korrigeringar är inte med men i stort är det ordagrant vad jag tänkte säga. Ni kan se den beslutade tillgänglighetsplanen (jag lyckades inte övertyga övriga partier att den borde återremitteras för att den är skräp) i materialet till KF.


FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning innehåller 50 artiklar. I tillgänglighetsplanen har man valt att prioritera två områden, ökad medvetenhet och tillgänglighet.

Flera artiklars innehåll saknas helt eller delvis i förslaget, exempelvis Barn med funktionsnedsättning, Utbildning samt Arbete och sysselsättning.


Handikappolitiska programmet Tillgänglighetsplan (år 2012)
”Kommunen ska arbeta för en god arbetsmiljö för människor med funktionsnedsättning.”
”Kommunen ska i ökad utstäckning medverka till att människor med funktionsnedsättning får anställning”
”I samband med ordinarie skyddsrond ska en allergichecklista gås igenom”
”Allergiframkallande ämnen och växter ska undvikas i kommunens offentliga lokaler”

Verkar som om arbetslinjen gäller för allergiker iallafall…

Handikappolitiska programmet Tillgänglighetsplan (år 2012)
”Utbilda kommunens anställda och förtroendevalda när det gäller attityder, förhållningssätt, bemötande och professionell kompetens” Ansvariga för kommunens servicefunktioner ska utbildas gällande hjälpmedel och bemötande av personer med funktionsnedsättning” och
”I introduktionen av nyanställda ska information om tillgänglighetsplanen ingå”

Någon som börjar se ett mönster?

Detta förslag är en så brutal ambitionssänkning att det är rätt deprimerande att se. Vi vet ju alla att det handikappolitiska programmet var för bra. Det syftade till att på allvar skapa en kommun där alla faktiskt kan delta i det demokratiska samtalet, i arbete eller i kulturaktiviteter utifrån sina egna förutsättningar. Missen var ju att det saknades hållpunkter i tiden och ordentlig uppföljning. Det verkar inte ens funnits någon som orkade påbörja arbetet.

Räddningsplankan i detta skelettartade förslag skulle kunna varit meningen om att varje ansvarig nämnd ska ta fram en handlingsplan utifrån åtgärderna…

Vi tar ett exempel…

    ”Människor med funktionsnedsättning ska på lika villkor kunna delta i det kultur- och idrottsliv som kommunen ansvarar för”.

Problemet är väl bara att det saknas åtgärd och ansvarig nämnd. Betyder det att Kulurnämnden och Teknik- och Fritid på eget ansvar (med eller utan budgettäckning) ska skapa handlingsprogram utifrån det, eller faller det? då ansvar, genomförandetid och åtgärden i sig saknas?

Likadant med ”kommunen ska sträva efter att ha de senaste hjälpmedlen i sina lokaler” m.fl.

Jag är fullständigt fascinerad över att den här planen har gått igenom hit. Lika fascinerad, eller kanske skrämd, blir jag av att det förefaller som om en överväldigande majoritet i fullmäktige står bakom planen. Det måste ju finnas sossar och moderater som ser de gigantiska hålen i det här förslaget.

Frånvaron av innehållet i artiklarna ”Arbete och sysselsättning” och ”Rätt att leva självständigt och att delta i samhället” är fullständigt gigantiska hål där kommunens arbete för att ta till vara kapaciteten hos personer med funktionsnedsättning genom arbete… till bådas nytta… och kommunens ambitionsnivå gällande hjälpmedel, bostäder och annat som ger förutsättning för ett komplett liv.. helt enkelt försvinner som långsiktig övergripande målsättning.

Detta förslag är så otroligt dåligt att det varken gör till eller från om det antas eller inte. Detta är inte en plan… strukturen med en blandning av oprecisa målsättningar och smala åtgärder i kombination med att detta dokument ska byggas på med handlingsplaner baserade på de åtgärderna hänger helt och hållet på tjänstemännens vilja och kompetens. Då behövs ingen plan.

Uppföljning ska ske årligen, men mätbara mål och indikatorer saknas. Förslaget är inte en plan där fullmäktige pekat ut riktning, målsättning och pioriteringsgrunder och mätbara indikatorer.

Jag skulle vilja se Kommunstyrelsens handlingsplan för åtgärden att ”kontinuerligt undersöka de handikapphjälpmedel som finns och åtgärda fel” när förslaget på tillgänglighetsplan antagits. Det finns ju ingen genomförandetid för det… utan det ska ske kontinuerligt… så handlingsplanen bör väl vara tillgänglig på nästa möte. Jag gjorde ett eget förslag (obs!… det är menat som ett skämt, vilket alla inte verkade greppa)

Åtgärd:
”Be Strängnäs fastighets servicepersonal planera in förebyggande underhåll med regelbundna intervall för de hjälpmedel som finns i kommunhuset”
Ansvarig: Kommunalråd Jens Persson
Genomförd senast: På fredag

När liggande förslag på tillgänglighetsplan antas så kan vi ju iallafall trösta oss med att …
”Människor med funktionsnedsättning ska på lika villkor kunna använda kommunens återvinningscentraler”… i fortsättningen… eller förresten…kanske inte, för den texten saknar också åtgärd i planen.

Kan ju bara avsluta med att konstatera att Turistbyrån på vattnet i Mariefred inte varit tillgänglig för många rullstolsbundna under sommaren, dörren var för smal, och att handikapptoaletten på den nya idrottsplatsen i Stallarholmen inte heller går att nå för de flesta rullstolsbunda, för att komma till rampen måste man passera en grässlänt.

Sånt är vad vi skulle ha behövt en vettig plan till.

Jag yrkar återremiss med följande motivering.

KF 11 § Motivering
Tillgänglighetsplanen uppnår inte de mest grundläggande kraven på en plan och uppfyller innehållsmässigt inte intentionerna i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och regeringens propositioner 2008/09:28 och 1999/2000:79

David Aronsson
Gruppledare i KF för V Strängnäs

Jätteförskola missgynnar barn med störst behov

Detta är den fullständiga/ursprungliga versionen av den debattartikel som publicerades i Strängnäs tidning den 12 juli 2012.

Valdes pedagogiken för att den skulle passa barnen, eller valdes den för att denna typ av pedagogik logistiskt/lokalmässigt passar bra i en nedlagd låg- och mellanstadieskola?


Barn och utbildningsnämnden tog i maj i år beslut om att bygga om förskolan Trollskogen i gamla Långbergsskolans lokaler.

Den nya förskolan är tänkt att rymma 140 barn fördelade på tre ”hemvister” och bedrivas med en pedagogik inspirerad av Reggio Emilia. Detta riskerar att medföra att barn i Strängnäs kommun inte får sina behov av omsorg och kontinuerliga relationer tillgodosedda. Både den känslomässiga och den kunskapsmässiga utvecklingen sätts på spel.

Vänsterpartiet anser att nämnden bör ompröva beslutet att bygga om Trollskogens förskola till en Reggio Emilia-inspirerad enhet för 140 barn av följande skäl: Skolverket rekommenderar barngrupper på maximalt 15 barn (Skolverkets allmänna råd, 2005). Barngrupperna i denna förskola blir mer än tre gånger så stora. Stora barngrupper medför att barnen får hantera många möten och relationer varje dag. Ljudnivåerna blir höga, stressnivåerna likaså.

Tre grupper av barn riskerar att fara mer illa än övriga; de yngsta barnen (1-2 år), barn i behov av särskilt stöd och barn från socialt missgynnade miljöer (enligt Skolverkets Kunskapsöversikt 2001). Barn som är lite äldre, kan uttrycka sig med språk (det svenska språket) och har socialt goda förutsättningar har lättare att ta plats i de stora grupperna och få sina behov tillgodosedda medan yngre barn har ett stort behov av vuxnas lyhördhet, lugna tempo och fysiska omsorg för att få sina behov mötta.
Barngruppens storlek är den enskilt största faktorn som påverkar kvaliteten i barnomsorgen och gruppstorlekens effekt kan inte uppvägas av ökad personaltäthet (Skolverkets kunskapsöversikt 2001). Vänsterpartiet vill ha en förskola som utjämnar barns villkor, inte en som förstärker de orättvisor som finns i samhället.

De Reggio Emilia-inspirerande förskolorna brukar bestå av ett antal hemvister motsvarande avdelningar samt gemensamma lokaler såsom utrymmen för skapande verksamheter, ett stort torg, och en restaurang där barnen äter. Ofta delas barnen upp i mindre grupper där man blandar barn ifrån olika hemvister som har aktiviteter med en pedagog. Detta innebär att ett barn kan tillbringa delar av dagen tillsammans med enbart barn ifrån andra grupper samt utan någon av de pedagoger som arbetar i den egna hemvisten. I denna modell har man helt missat betydelsen av relationen mellan barn och pedagog.

Barns utveckling sker i utforskandet av världen inom ramen för förtroendefull relation till en vuxen. När ett barn börjar förskolan ska den viktiga anknytningen utökas från att omfatta föräldrar och kanske någon mer närstående till att bäras av några dittills okända vuxna. Dessa vuxna behöver spendera tid tillsammans med barnet så att man lär känna varandra och hittar sätt att tryggt hantera såväl medgångar som besvikelser, rädsla, konflikter och skrubbsår. Den känslomässiga utvecklingen är grunden för all annan utveckling.

Barnen i Trollskogens förskola riskerar att denna känsliga process som kräver kontinuitet störs eftersom barngrupperna blir mycket stora, barngrupperna blandas dessutom med ännu fler barn och den totala barngruppen är 140 stycken, kontinuiteten i relationen till personalen hackas upp eftersom man blandar personal i smågrupperna.
Som grädde på moset är det vanligt förekommande att personalen flyttar runt mellan avdelningarna efter en viss tid så att all kontinuitet i relationerna avbryts. Tanken är att barnen ska känna all personal och att all personal ska kunna arbeta i alla åldersgrupper. Även kontinuiteten i det pedagogiska arbetet bryts på grund av det gruppsykologiska experimentet att blanda om de personalgrupper som ansvarar för varje hemvist. Kontinuitet i relationerna är extra viktigt med tanke på att allt fler barn vistas långa dagar i förskolan redan från ett års ålder. Vid denna ålder sker en stor del av utvecklingen framförallt i mötet mellan en vuxen och ett barn.

Vidare bygger nämnda pedagogik på ett stort aktivt ansvarstagande ifrån respektive barn att välja aktiviteter. Barn har väldigt olika förutsättningar för att i 1-5 års ålder kunna vara så medvetna konsumenter att de väljer utvecklande aktiviteter. Tanken att verksamheten ska utgå ifrån barnens upptäckarlust och uttryckssätt är bra men de professionella pedagogerna kan aldrig avsäga sig ansvaret för varje barns omsorg och kunskapsutveckling och lämna över det ansvaret till barnet. I nämnda pedagogik är det lätt att glömma det, följa varje barns val eller ickeval och därmed erbjuda en verksamhet som är en allt annat än jämlik start på det livslånga lärandet. De stora och ofta oöverblickbara lokalerna, de stora grupperna, rörligheten bland barn och vuxna samt väljandets pedagogik medför stora svårigheter för många barn i behov av särskilt stöd som behöver större tydlighet och förutsägbarhet för att känna sig trygga och utvecklas optimalt. Det blir svårare att få struktur på arbetet kring barn i behov av särskilt stöd då personalen flyttar runt och ansvarsfördelningen blir oklar. Särskild kunskap, planering, insatser och uppföljning kring dessa barn riskerar att tappas bort.

Det Reggio-Emilia-insprirerade upplägget riskerar dessutom att stämpla fler barn som avvikande eftersom det ställer så höga krav på barnet att hantera många relationer, stora lokaler, hög grad av omväxling samt eget ansvar. I nämndens beslut står att pedagogiken stämmer väl överens med förskolans läroplan. Läroplanen säger att verksamheten ska utgå ifrån varje barns behov (lpfö -98). Barns val är inte detsamma som barns behov. Vissa barn är inte detsamma som varje barn.
Ett mål för den svenska välfärdsmodellen har varit att eliminera ojämlikhet i barns uppväxtvillkor/…/Förskolan har stora möjligheter att kompensera för ojämlikheter i detta viktiga avseende.” (Magnus Kihlbom i Kihlbom, Lidholt & Niss 2009)

Strängnäs barn har rätt till en förskola med varaktighet i vuxenrelationerna , lagom stora barngrupper samt en pedagogik som möter varje barn efter sina förutsättningar -en förskola för alla barn!

Artikeln kom till som en medlems reaktion på att Sandrina som sitter i BUN lyfte problematiken på ett medlemsmöte. Den skickades runt på epostlistan för att kortas ned och justerades lite för att passa som debattartikel.

Pressmeddelande: Vänsterpartiets förslag till årsplan

Bifogar ett pressmeddelande angående Vänsterpartiets alternativa förslag till årsplan med budget för 2013.

Totalt innebär majoritetens förslag att Socialnämnden saknar minst 20 miljoner och Barn- och Utbildningsnämnden knappt 7 miljoner för att upprätthålla 2012 års verksamhetsnivå, inkl. pris- och löneuppräkningar samt volymsförändringar. Vi kan inte se annat än att för Socialnämnden så kommer detta ha stora negativa konsekvenser på allt från boendes och personalens välbefinnande till handläggningstider. Ett stort genomslag för LOV medför också att hemtjänsten är ytterligare underbudgeterad med flera miljoner samt att kostnader i samband med övertalighet tillkommer.

Vi är mycket förvånade/bestörta över att Socialdemokraterna som största parti i majoriteten och innehavare av ordförandeposten i Socialnämnden accepterar denna situation.” – David Aronsson, Gruppledare i KF och ordförande för Vänsterpartiet i Strängnäs

Pressmeddelandet i sin helhet bifogas som Word 97 och pdf-fil.

Pressmeddelande (docx) resp Pressmeddelande (pdf)

Om ni skulle vilja ta del av det beräkningsunderlag, från den kommunala förvaltningen, som ligger till grund för budgeten så kontakta undertecknad.

David Aronsson
Gruppledare KF / Ordförande V Strängnäs
[email protected] (styrelsen)

tel: 070-362 70 50