Skip to main content

Etikett: Skola

Majoriteten får alltid den opposition som den förtjänar!

Svar på Thore Berggrens (M) och till Strängnäspartiets debattartiklar den 27 respektive 28 december i e-kuriren. Detta är en längre version av den kortade replik som publicerades i Eskilstuna-Kuriren den 5 januari.

Det är beklämmande att politiker i majoritetspartierna så totalt misslyckats med att förstå vad oppositionen menar med att ifrågasätta beslutsunderlaget för nedläggningen av fyra skolor och två högstadier. Majoriteten har genom sitt agerande fått både den politiska och folkliga opinion som man förtjänat. Det är däremot viktigt att påpeka att oppositionen inte är enig. Anledningarna till att vara emot förslaget varierar. Att vi stod bakom en gemensam återremiss är lika mycket för att kunna få igenom just våra frågor, som att vi alla vill ha svar på alla frågor.

Skolfrågan i Strängnäs var från början en ekonomisk fråga, hur ska elevpengen och resultaten hållas uppe när kommunens totala kostnader ökar i framtiden? Därför var den en av flera utredningar i paraply-ärendet om långsiktig ekonomisk planering. Slutsatsen var att lokalkostnaderna var lite höga i grundskolan och det fanns lediga platser. Nedläggning av skolor blev då plötsligt logiskt fast att det bara var två år sedan förra omorganisationen och besparingen bara är i storleksordningen 6 miljoner per år för nämnden och mindre för kommunen.

Frågan om skollokaler har allt mer glidit över till en diskussion om bland annat resultaten i den kommunala skolan och tillgången på lärare. Det var inte en del av utredningens uppdrag och ytterligare ett skäl för oss att begära ytterligare mer konkret information.

Det är tråkigt att Strängnäspartiet och företrädare för majoriteten, som är huvudman för de kommunala skolorna, envisas med att svartmåla skolorna långt bortom vad som är rimligt. Några av de kommunala skolorna presterade 2014-2016 bättre än vad Skolverkets modeller visar att de borde göra (åren innan precis som modellen) och några sämre än modellen. Liknande förhållande gäller friskolorna, där några är bättre än modellen och några sämre. Skillnaden mellan skolorna kan enligt Skolverkets modeller i stort sett helt förklaras av den segregation som uppstått genom införande av skolval och i princip fri etableringsrätt för friskolor.

Det är huvudmannens ansvar att följa skollagen och att skolorna klarar sitt kompensatoriska uppdrag –

“1 kap 4 § Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen”.

I januari 2014 skrev Skolinspektionen en artikel där de påpekade att väldigt få kommuner gjorde tillräckligt för att uppväga de socioekonomiska skillnaderna. Strängnäs och sittande majoritet är inget undantag. Vi hade velat se kraftfulla åtgärder. Vi hade i vårt (fullt finansierade) budgetförslag för 2018 många gånger högre resurstillskott till de kommunala skolorna än vad skolnedläggningarna kommer att ge ens om de får full effekt. Vi har inte det tunnelseende som Thore Berggren skriver om i sin artikel. Vi tycker helt enkelt inte att majoritetens förslag är bra, och det verkar majoriteten och Berggren ha mycket svårt att förstå.

Givetvis behövde vi begära återremiss. Främst Socialdemokraterna och Strängnäspartiet för fram argument och nära på drömlika visioner alternativt mardrömmar som helt saknar koppling till underlaget och de mycket små förväntade ekonomiska effekterna av nedläggningarna. Vi vill därför se att majoriteten överhuvudtaget tänkt på det som kommunstyrelsen ska göra, nämligen hela kommunen.

Ett folkinitiativ har fått tillräckligt med underskrifter och det är en fråga som fullmäktige kan besluta om. Då borde ärendet invänta underlaget i form av resultatet i folkomröstningen. SKL är tydliga med att tanken med folkinitiativ inte var att rådgivande folkomröstningar skulle genomföras efter att beslut är fattat, men att det är fullt möjligt. Frågan blir nu hur majoriteten ser på medborgardialogen.

Vi kommer att noga värdera de svar som vi förhoppningsvis får på våra och övrig oppositions frågor. Däremot kan vi redan nu konstatera att vi inte kommer att stödja förslaget som det ser ut nu, delar av det är inte prioriteringar som vi vill stödja. Vi tycker att det finns ett värde i en levande landsbygd med små lokala skolor, så länge det är pedagogiskt väl fungerande verksamhet. Vi tycker att det i en skolvalsituation är olyckligt om det inte går att välja ett lokalt högstadium på Stallarholmsskolan eller välja mellan två kommunala högstadier i Strängnäs stad. Det gynnar inte den kommunala skolan att alternativen på den kommunala sidan blir färre. Istället borde alternativen utvecklas och åtminstone Paulinska och Karinslund få tydliga profiler så att de blir fullvärdiga alternativ till varandra och till friskolorna.

Låt oss också hoppas att vi slipper upprepa att detta är en prioriteringsfråga! Vi i Vänsterpartiet är också helt oense med majoriteten kring prioriteringen. Majoriteten med Socialdemokraterna och Moderaterna har satt ramen för kostnaderna för skolan, en för liten ram. Nedläggningar av skolor blir då ett sätt för Barn- och utbildningsnämnden och förvaltningen att flytta resurser inom ramen. Anledningen till förslaget att lägga ned skolor är prioritering av pengar.

Det är för Moderaterna, Strängnäspartiet och tyvärr Socialdemokraterna viktigare att inte höja skatten än vad det är att bygga en levande kommunal skola. Att som Strängnäspartiet flytta arbetsuppgifter från Socialnämnden till Barn- och utbildning är inte att satsa 60 miljoner! Det är att svika eleverna på de kommunala skolorna och att inte ta sitt ansvar som huvudman.

Låt oss börja om under 2018 och då fokusera tydligt på skolans behov och organisering, inte på lokalkostnader och pengar. Vi visade vägen i vårt budgetförslag, Strängnäspartiet lämnade inte något förslag alls.

Vi som skrev under debattartikeln i tidningen har lite olika syn på framlagt förslag och bor i olika delar av kommunen. När vi skrev under så visar vi att vi ändå är eniga i vår kritik mot hur ärendet hanteras och mot de grundlösa påståendena från Berggren och Strängnäspartiet.

 

Vänsterpartiet om skolstrukturen – Avslag!

Idag togs beslut i Barn- och utbildningsnämnden att skolorna i Länna, Härad, Fogdö utanför de fyra större tätorterna samt Tosteröskolan i Strängnäs stad och högstadiet i Stallarholmen och högstadiet på Karinslundsskolan i Strängnäs ska läggas ned.
Resultatet av den utredning som majoriteten i kommunstyrelsen den 31 maj gav förvaltningen i uppdrag att genomföra som en del av den långsiktiga ekonomiska politiken har passerat första beslutsinstansen.  Vänsterpartiet röstade med delar av oppositionen för återremiss för att få ett beslutsunderlag som kanske kan förtydliga varför majoriteten vill genomföra denna åtgärd. När det inte gick så röstade vi för avslag.Utredning har bara utgått från ekonomiska effekter för nämnden. Som har en möjligt kostnadsminskning med 15 miljoner per år, men som inte tagit med viktiga ekonomiska konsekvenser som kan underminera den ekonomiska effekten. En utredning som inte tagit hänsyn till hur friskolorna kan komma att agera när stadieindelningen blir kaos, som inte tar hänsyn till samhällsekonomiska effekter. En utredning som levererade vad som beslutats, men som inte räcker som underlag för att lägga alla kommunens små skolor med de effekter det har för elever, familjer och lokalsamhällen. Effekter som blir priset av att spara in som mest 2 % av nämndens budget.

Skolstrukturen är en fråga som varje gång den kommer upp av naturliga skäl skapar debatt och oro. Var barnen går i skolan och kvalitén på deras utbildning är frågor som berör alla. Alla har någon gång själva gått i skolan, går i skolan själv nu, har barn eller barnbarn som går skolan eller helt enkelt bara allmänt bryr sig om hur denna viktiga del av den kommunala verksamheten sköts.

Vänsterpartister har varit aktiva i debatten om skolstrukturen. Här samlar vi några av de inlägg som gjorts av partiet eller medlemmar. Under länkarna finns sammanfattande frågor som P4 Sörmland skickade ut inför ett radioinslag, med våra svar.

Debattartikel i E-kuriren/Strengnäs tidning den 7 nov

Replik i E-kuriren/Strengnäs tidning 9 oktober

 

Hur ser ni på utredningen?

Det är inte bra om en kommun dras med kostnader som kan läggas på annat utan kvalitetsförlust. Därför var utredningen i teorin rimlig. Den var däremot ganska onödig då resultatet av den var bekant sedan tidigare undersökningar och ganska uppenbar från övriga faktorer.

Utredningen är tunn gällande konsekvenser av förslagen. Beräkningar baseras delvis på att eleverna inte i stor utsträckning går till friskolor, utan att deras elevpeng tillfaller de kommunala skolorna.

Utredningens förslag ger inte tillräckligt mycket resurser för att lösa skolans problem. Det skapar också en oro i organisationen och i hela den kommunala grundskolan. Det riskerar att kommande år äta upp eventuella besparingar.

Vilket förslag förordar ni?

Inget av dem.

Utredningen ger ingen ny information. Vi har sedan tidigare tagit ställning för att vi anser att de små skolorna kan vara kvar så länge de har ett elevantal som gör det möjligt att ha en bra utbildningskvalitet till inte helt orimliga extra kostnader.

Vi anser att Länna skola är för liten och den bör stängas. Det går inte att ha en F-3-skola som nästan inte får ihop tillräckligt med elever för en enda F-3-klass.

I övrigt finns inga skäl till förändring i nuläget.

Att stänga Stallarholmens och Karinslunds 6-9 är feltänkt. Det blir en tillbakagång till det sämre för barn i Stallarholmen och att bara ha ett kommunalt högstadium att välja på i Strängnäs stad driver elever till friskolorna. Paulinska skolan blir också mer full än vad som är önskvärt.

Om ni är emot förslagen i utredningen, hur vill ni i så fall att kommunen ska lösa problemen som utredningen pekar på?

Vi hade i vår budget för 2018 föreslagit att den socioekonomiska delen av skolpengen ökas från ca 15 miljoner till 55 miljoner (52 miljoner total budgetökning för BUN). Det kommer att ge ett stort tillskott till de skolor som idag får det svårare på grund av den segregerade skolan i Strängnäs kommun.

Att behålla de skolor som nu är nedläggningshotade och “kompensera” de övriga skolorna för den uteblivna besparingen/tillskottet kostar ca 10 öre i skattehöjning. Det ser vi som ett rimligt alternativ.

Vi ser skolans problem som en kombination av de negativa effekterna av skolvalssystemet och totalt sett för lite resurser. Lokalerna är för grundskolan en marginell fråga.

Årsplan för 2018 och budget 2018-2020

Skolresultaten ska upp, personalen ska kunna jobba utan att bli sjuka, de äldre som inte vill bo hemma längre ska få plats på särskilt boende. Nu krävs åtgärder och för det behövs resurser.

Den 19 juni tog kommunfullmäktige beslut om de preliminära budgetramarna för 2018-2020. De används för att verksamheterna ska kunna planera sin verksamhet och den slutliga budgeten fastställs i november. Vänsterpartiet lämnade in sitt förslag. I november tog fullmäktige beslut om den slutliga budgeten.

Moderaterna och Socialdemokraterna i majorieten håller fast vid gammelmoderaternas slagord ”Mer verksamhet för mindre pengar” i det förslag som kommunstyrelsen beslutade om. Vi vet ju alla att det egentligen betyder ”Mycket snack och lite verkstad”. Fina ord men i praktiken är det nedskärningar.

Ni kan läsa vårt pressmeddelande inför junibeslutet här: Pressmeddelande Ekonomisk plan 2018
Ni kan läsa hela förslaget här: Vänsterpartiet Årsplan 2018 med budget 2019-2020
Vill ni se hur våra förslag kopplar till de övergripande målen så läs här: Hur kopplar vårt budgetförslag med de övergripande kommunala målen

Har ni frågor? Hör av er! Klicka här för kontaktinfo: Kontakt / Våra företrädare

(diagrammen nedan har förkortade åtgärdsbeskrivningar av läsbarhetsskäl, exempelvis är ”Avveckling LOV” egentligen ”Förberedelse för avveckling av LOV”).

Skattehöjning?

Ja, vi föreslår skattehöjning med 92 öre 2018 och 40 öre 2019.
Nej, det finns inget syfte med hög kommunalskatt annat än att betala för verksamheten.
Ja, en skattehöjning behövs för att …

Vi vill lägga 73 miljoner mer till nämnderna än vad Socialdemokraterna och Moderaterna gör för 2018. Vi vill lägga 102 miljoner mer än förslagen för 2019-2020. Det finns förstås inte sådant utrymme i ekonomin utan en skattehöjning.

Strängnäs skolor gör i medel inte bra resultat och i några skolor når bara hälften av eleverna målen. Strängnäs är ett skolexempel på en segregerad skola. Det går att snacka en massa om vad som behöver göras, men snack betalar inte för fler lärare så att klasserna kan bli mindre i de skolor där eleverna behöver mer stöd. Snack betalar inte för en administrativ skolschefs lön, så att rektorn kan ägna sig åt det pedagogiska ledarskapet. Det krävs mer pengar till skolan och en fördelning av pengarna så att alla elever får en chans att nå målen.

För särskilt boende i Strängnäs visar Socialstyrelsens äldreguide att det är ungefär 1 personal på 4 boende. I exempelvis Enköping är det ungefär 1 personal på 3 boende. Det saknas mer än 100 demensplatser i Strängnäs kommun (äldre med demens behöver högre personaltäthet men många har vanligt personaltäthet).

Sjukfrånvaron i kommunen är högst i landet…. högst i landet!
Det skapar en stor användning av vikarier. Bristen på stabilitet gör det svårare att utveckla verksamheten och skapa en bra kvalitet. Det sliter på de som är sjuka och på de som fortfarande jobbar. Insatser för att hålla personalen friska och nöjda och samtidigt få tillbaka de som är sjuka kostar pengar. Vi vill prova 6- timmars arbetsdag, vi vill öka kompetensutvecklingen, vi vill anställa fler personer. Det går lätt att säga, men det måste betalas för.

De äldre i kommunen vill ha möjlighet att bo på särskilt boende när de känner sig för osäkra och ensamma hemma. Idag finns det inte plats. Vi vill skapa plats och det kostar en hel del pengar (därav en mycket stor investering 2018-2019 för fastighetsbolaget och skattehöjningen år 2019 för att betala för driften).

//

David Aronsson
Gruppledare i KF

I augusti 2016 lämnade vi in interpellationer till KF om sexuella trakasserier

Från interpellationen:

Män är problemet. Det är lätt konstaterat att om män slutade att trakassera tjejer och kvinnor och slutade göra sexuella övergrepp så skulle statistiken se helt annorlunda ut, och mycket bättre. Som man är det lätt att känna sig utpekad och misstänkliggjord, men det går inte att ducka för att det är en berättigad misstanke.

Vi är däremot alla en del av ett system som har en alldeles för hög acceptans för att tjejer och kvinnor utsätts för detta. Vi har alla kollegor, vänner, barn och syskon som både är en del av och utsätts av systemet, där kan vi göra skillnad på ett personligt plan. Vi som politiker kan påverka strukturer på ett annat sätt.

Jag ställde de här frågorna för att jag undrar vad kommunen och kontoren gör för att minska förekomsten av sexuella trakasserier. … och då åtgärder på ett systematiskt sätt. Det är en sak att ha beredskap för att motverka och hantera sexuella övergrepp, en annan sak att komma åt de trakasserier som är en del av de flesta kvinnor och flickors vardag.

De som jobbar i kommunala verksamheter, barnen i skola och förskola, äldre eller boende på grupphem spenderar en rätt betydande del av sin vakna tid i verksamheter som drivs av kommunen. Därför har kommunen som jag ser det en bra möjlighet att putta den idag ordentligt sneda strukturen lite lite åt rätt håll.

 

Frågor:

  1. Är en uppdatering av den kommunövergripande handlingsplanen för kommunens anställda planerad i närtid?
  2. Varför reglerar inte den övergripande planen även agerande i situationer där elever utsätter andra elever för trakasserier eller övergrepp? Kommer det att åtgärdas i framtida revideringar?
  3. Har alla kommunala skolor och förskolor reviderade likabehandlingsplaner enligt den övergripande handlingsplanen?
  4. Är du nöjd med innehållet i de kommunala skolornas likabehandlingsplaner? Medför de att alla verbala och fysiska trakasserier, som oönskad beröring, resulterar i en motverkande/repressiv åtgärd från skolans personal riktad mot förövaren?
  5. Hur följs skolornas prestation inom detta område upp och vad visar uppföljningen?
  6. Vissa likabehandlingsplaner ser ganska olika ut från varandra, hur sker samarbete mellan skolorna i dessa frågor?
  7. Arbetar kommunen och de enskilda enheterna med att motverka att trakasserier fortfarande i för stor utsträckning inte bedöms utifrån den utsattes situation/uppfattning av händelsen? Hur sker detta arbete? Gärna med exempel på konkreta åtgärder.

Frågorna i interpellationerna riktades till ordförandena i kommunstyrelsen, socialnämnden och barn- och utbildningsnämnden.

Ni ser svar och interpellationerna här…

Kommunstyrelsen, Socialnämnden, Barn- och utbildningsnämnden

Med tanke på #metoo så kan det kanske det är dags att efterfråga svar igen?

Alla de berättelser vi har sett senaste veckan har haft en chockerande uppvaknande effekt för många.

Förhoppningsvis kan samhället på alla nivåer nu på allvar arbeta för att stoppa alla sexuella trakasserier innan de inträffar och därmed även arbeta mot sexuella övergrepp.

Angående svaret på fråga nr 1 angående uppdatering av handlingsplanen, så uppfattar nog rätt många människor det som jag tror jag skulle göra… att frågan inte är prioriterad ifall de styrande dokumenten uppenbarligen inte är uppdaterade. För oavsett hur väl använd planen är så finns det några uppenbara fel i den, hänvisningar till gamla dokument och sånt.

(och för övrigt är ”Kommunövergripande handlingsplan/rutiner vid misstanke om sexuella trakasserier eller övergrepp mot barn/elever i förskoleverksamhet/skola” fortfarande i en ouppdaterad version från år 2011)

Det jag saknar, både i de skolors planer jag läst och i svaret, är förståelsen just för att vi alla är en del av systemet. Att all utredning, faktainsamling, tolkningar och bedömningar är färgade av det samhälle vi lever i, inte det vi vill ha.

Därför tycker jag till exempel att riktlinjen att skolpersonalen inte ska vara dömande mot förövaren riskerar att hamna fel. Att man i terminologin väljer ett neutralt ord som ”utsättare” ger en signal. I skolmiljön, vid de vardagliga trakasserierna, så är det skolan som måste sätta normen. Det är skolpersonalen som utan minsta otydlighet måste visa att handlingsplanens mål om att det inte ska förekomma kränkningar och trakasserier gäller i alla situationer. Förstås därför att det är något som eleverna behöver ha med sig även efter sin skolgång.

När man till exempel enligt Paulinskas plan informerar eller har möte med vårdnadshavare och när man upprättar kränkningsanmälan så tycker jag att skolans linje ska vara lika svartvit som i planen. Det finns ju ingen tvekan om vem det är som brutit mot skolans mål.

David Aronsson
Gruppledare för V Strängnäs i kommunfullmäktige