Jag gick med i Vänsterpartiet för att jag tror på ett jämställt och jämlikt samhälle – fritt från våld och orättvisa.
Jag gick med i Vänsterpartiet för att jag tror att en värld präglad av fred och solidaritet är möjlig.
Jag gick med i Vänsterpartiet för att en bostad, trygghet, såväl fysiskt som psykiskt och socialt samt god utbildning och delaktighet skall vara en garanti – ingen önskedröm.
Jag gick med i Vänsterpartiet för att jag erkänner allas lika värde men olika förutsättningar.
Jag gick med i Vänsterpartiet för att jag anser att dessa förutsättningar inte skall avgöra vår framtid.
Jag gick med i Vänsterpartiet för att alla, inklusive djur och vår planet, förtjänar en värdig och bra framtid, vars enligt mig, enda garant är Vänsterpartiet.
Det finns skillnader och likheter mellan vårt förslag och majoritetens beslut i kommunstyrelsen. Likheten är att vi delar många mål (vi lägger till ett klimatmål) och vi delar visionen för kommunen. Den stora skillnaden är att vi ser lösningen på kommande utmaningar på helt olika sätt.
Majoriteten sparar och skär ned med ett fokus på ekonomi och på att hålla nere skattesatsen. Vänsterpartiet ser istället behovet av att nu satsa, utveckla och optimera kommunens organisation så att vi står redo när antalet riktigt gamla människor och små barn ökar samtidigt som antalet i arbetsför ålder inte ökar på samma sätt.
Utmaningen är som vi ser det inte bara en fråga om ekonomi utan om att det helt enkelt också måste finnas personal som kan ge nödvändig omsorg och utbildning. Då måste Strängnäs bli en modern och effektiv organisation med hög frisknärvaro och ett bra rykte som arbetsgivare. Vi måste nu satsa på personalen och på att ta fram effektiva hjälpmedel som skapar en bättre arbetsmiljö och mer självständiga liv för de som behöver omsorg.
Det går inte att effektivisera bort sjukfrånvaro. Det går inte att spara sig till en välfungerande organisation. Det går inte att skära ned för att nå hållbarhet.
Då jag upplever att vi fått ett samhälle där förpackningen har blivit viktigare än innehållet, där det har blivit viktigare att vara någon än att göra något, så upplever jag att vänstern som enda parti tar ställning mot individualiseringen. Utan att för den skull inkräkta på individens frihet, med andra ord värnar om individens rätt att säga Nej! utan att riskera möjligheten till att få tak över huvudet och mat på bordet.
För mig är det heligt att kunna säga Nej! då motsatsen leder till livegenhet och en osund beroendeställning till dem som har medlen. Eller som någon vis man sa: “Det finns ingen farligare fiende än den som är hungrig och utan alternativ”. Så samhällelig trygghet där allas lika värde värnas i en demokratisk ordning, eller varför inte kalla det att motverka hierarkisk segregation?
Självklart så får inte individens frihet ske på någon annans bekostnad, så mitt nej får inte leda till att någon annan mister rätten till sitt nej. Men då anser jag att det är bättre att vara i beroendeställning till samhället den dagen jag inte klarar av att få mat på bordet eller tak över huvudet än till någon ondsint husbonde vilket skulle leda till träldom.
Då jag har verkat som förtroendevalt fackombud och även skyddsombud närmast dem som är berörda under nästan hela mitt yrkesliv så har mina erfarenheter där präglat mig mycket, givetvis. Jag har funderat mycket över makt, till exempel positiv makt och negativ makt. Jag definierar då negativ makt som makten över andra, vilket allt för många strävar efter, och positiv makt som för mig betyder individens makt över sin egen situation, något som jag läser in i vänsterns ideologiska bas.
Så till sist för att sticka ut hakan lite så för mig framstår Vänsterpartiet som det enda partiet som är ”socialliberala” som finns kvar, utan att de erkänner det, övriga partier skulle jag påstå är nyliberalister som dyrkar marknaden mer än människan.
Jag valde inte vänstern för att bli någon utan för att stötta något som jag tror på.
Reservation mot Fullmäktiges beslut den 17 december 2018 i ärende 9 – Nya regler om ersättning till förtroendevalda
(Dnr KS/2016:201)
Vi anser att fullmäktiges beslut om ökade arvoden till kommunalråden och ordförandena i Socialnämnden och Miljö- och samhällsbyggnadsnämnden bryter mot grundtanken i kommunens vision och övergripande målsättning.
Att öka arvodena kraftigt utan att kräva en ökad motprestation är inte motiverande för de anställda som nu behöver delta i nedskärningar av kvalitén på deras arbetsplatser och kommer att få mer otrygga anställningar inom omsorgen på grund av att Socialnämndens budget inte finansierar nuvarande verksamhetsnivå.
Beslutet kan inte anses vara förenligt med god ekonomisk hushållning och långsiktigt hållbar styrning av kommunen eller Agenda 2030 mål 10 om minskad ojämlikhet.
Det innebar bland annat att kommunalråden fick ökade arvoden med 13 400 kr per månad (till 66 900 kr/mån) respektive med 6 690 kr/mån (till 60 2010 kr/mån). Tidigare nivå var 53 500 kr/mån. Ingen motivering till beslutet gavs mer än att majoritetens företrädare framförde att kommunalråden var värda det och att andra kommuner betalade bättre.
Socialnämndens och Miljö- och samhällsbyggnadsnämndens arvoden ökades med 6 690 kr/mån till 40 140 kr/mån respektive 26 760 kr/månad]
