Sagan om mormor, jägaren och den avancerade demokratiplaneringen – eller nu skiter vi i vad lagen betyder
Det finns två sätt att förhålla sig till en lag. Antingen läser man lagen bokstavstroget och gör precis som det står eller som det inte står, eller så läser man lagen och gör som det står men också enligt lagens intention.
Lite som skillnaden mellan att betala den skatt man ska för att man förstår att det var så det var tänkt att det skulle fungera, eller så läser man lagen och hittar varje möjlighet att inte betala den skatt man ska trots att man vet att det inte var så det var tänkt att fungera. Det brukar kallas avancerad skatteplanering när man utnyttjar skrivningarna för att komma undan skatt.
Majoriteten ägnar sig då åt något som kanske kan kallas avancerad demokratiplanering. Man följer lagen men struntar i vad Regering och Riksdagen faktiskt menade när de skrev och beslutade om lagen.
Regeringen skriver alltid en proposition till Riksdagen när en ny lag ska antas. Där beskriver Regeringen varför de föreslår de skrivningar de gör, vad syftet och intentionen med dem var.
Det fanns en gång i tiden en klok moderat regering (!?!?) eller något sånt… De tog en socialdemokratisk utredning och läste den. Sen förändrade de grundlagarna och ett antal andra lagar.
De hade sett att folket inte längre nöjde sig med att prata med sina valda politiker och hoppas att de skulle föra fram det man ville. Folket hade också fått upp lite fart och tyckte inte att den representativa demokratin gav de man önskade. Det gick för långsamt. En tidigare moderat (??!!) regering hade infört något som kallades
Folkinitiativ
Det gick ut på att folket skulle få aktivera den lokala politiken genom att själva kunna lyfta frågor till folkomröstning.
Kommunpolitikerna i landet tyckte förstås att detta var en genompuckad idé. Folket ska inte ha åsikter, folket ska representeras! …och så gav det ju en arena till för de som skriker högst. Inga Folkinitiativ blev till folkomröstning. Det var då den kloka (nåja..) regeringen bestämde sig för att de skulle föreslå riksdagen att förändra lagen, så att folkinitiativ någon gång faktiskt blev folkomröstning.
Detta togs inte emot med jubel men eftersom man höjde gränsen från 5 % av medborgarna till att det behövdes 10 % insamlade på som mest 6 månader så var kanske den nya arenan lite mindre. Den kloka (ergh…) regeringen var däremot väldig tydlig när den förklarade till Riksdagen vad man ville.
Ett folkinitiativ ska som huvudregel leda till folkomröstning
Riksdagen såg att det var klokt och de beslutade om en starkare mer demokratisk kommunallag. En kommunallag som skulle få med sig medborgarna in i politiken och vitalisera demokratin.
I en liten by, vi kan kalla den Strängnäs…
så bodde det en mormor, eller två faktiskt. Mormor 1 hette kanske Maria, eller kanske Eva, och det gjorde Mormor 2 också. De två bestämde över var sin klubb, vi kan kalla dom Barn- och utbildningsnämnden och Valnämnden.
Mormor Marias klubb bråkade och höll på, eller nästan halva klubben gjorde det. Den andra halvan bestämde sig för att den kloka regeringen inte alls varit så klok. “Det var bättre förr!!” sa de och läste lagen från 70-talet istället. Där stod det klart och tydligt… folket kan inte bestämma något, folket får inte säga något och glöm folkomröstningar… vadå Folkinitiativ? Pah! Sådana nymodigheter är inte gammelmoderatiskt eller sossegrått!
Mormor Evas klubb var också bråkiga, till och med lite mer bråkiga. De tyckte att den kloka regeringen skrivit klokt. Det stod ju att 2/3 av fullmäktige kunde stoppa ett folkintitiativ från att bli en sådan där besvärlig folkomröstning.
– Det står här i underlaget att den ju kommer att kosta lika mycket som en reklamfilm på stationen (100 tusen kronor)!!! Eller dubbelt så mycket som de årliga underhållskostnaderna för den där erekt… erh… stela saken som pek… ahh.. utsiktstornet som en annan klubb tvingat på oss… fast på bara ett år!!.
– Hugaligen… det låter dyrt!
– För att inte tala om hur jobbigt det är att fixa fram röstkort, och valsedlar, och personal… eller… vänta? … det är ju val! Om vi gör det samtid..
– SSHHH!!!
– Låt oss nu titta på alla faktorer, som mormor Eva säger, och då barn ser vi ju att det är dyrt och opraktiskt och en massa annat viktigt så det är klart att det inte ska bli en folkomröstning! ELLER HUR!
– För övrigt kommer vi ju ändå att strunta i den (och folket) så då kommer de ju bara bli ledsna om de får rösta först. Det är ju inte så kul att bli ignorerad. Då är det bättre att vi inte ger dem några förhoppningar genom en folkomröstning.
– Ja! den är ju dyr och besvärligt också! och för övrigt tycker jag att skollokalsutredningen var jättebra så vi behöver inga åsikter från folket!
I den lilla byn fanns också en jägare, vi kan kalla honom Jacob. Jägaren hade ett egen klubb, han kallade den för Kommunstyrelsen. Kommunstyrelsen läste lagen….
– Men!? Det står ju här i lagen att fullmäktige får rösta nej. Då föreslår vi det!
– Varför?
Det är ju bara meningen att använda om man vill rösta om något olämplig, som att anställa någon annan som kommunchef, eller något som fullmäktige säger huh!? om (som att måla Strängnäsbron blå, vilket ingen förstår), eller något som folk blir kränkta av (som att utropa majoriteten-suger-dagen) som man ska säga nej till folkomröstning. Det var ju meningen att folkinitiativ skulle leda till folkomröstning. Det var ju det Regeringen skrev. Tänk nödbroms!
– Varför?
Det är ju bara meningen att använda om man vill rösta om något olämplig, som att anställa någon annan som kommunchef, eller något som fullmäktige säger huh!? om (som att måla Strängnäsbron blå, vilket ingen förstår), eller något som folk blir kränkta av (som att utropa majoriteten-suger-dagen) som man ska säga nej till folkomröstning. Det var ju meningen att folkinitiativ skulle leda till folkomröstning. Det var ju det Regeringen skrev. Tänk nödbroms!
– Jamen de blir ju så ledsna sen när de röstat och vi struntat i dem och redan beslutat tvärt om.
– Va?!
– Sen får vi ju säga nej! NEJ! Enlig lagen får vi säga nej, nej! NEEEJ! NEJ! NEPP! NEJJJ!
Snipp snapp snut så var inte alls sagan slut…. för sen kommer fullmäktige. Där bestämmer den stora snälla vargen, han vill nog att folket ska rösta (om inte annat för att han inte tyckte att skollokalsutredningen var något bra).
[och även om sagan är lite vinklad så är den skrämmande sanningsenlig]
Om ni läst så här långt och vill veta mer om folkomröstningar och om detta ärende så har vi skrivit andra saker i en mer seriös ton.
Anteckning till protokollet KS 31 jan (angående BUNs underlag till folkinitiativärendet)
Strukturerat kring folkinitiativ (med koppling till ärendet och nämnderna)