Skip to main content

Etikett: Friskolor

Vänstern i Strängnäs – Ledare – Rättvis skola kräver insatser

Det går inte så bra i skolorna i Strängnäs kommun. Alla har varit överens om det under lång tid. Lika frånvarande har verksamma åtgärder varit. 

(Du kan läsa Ledaren som pdf-fil via denna länk)

Det går inte att säga vad resultatet skulle blivit utan Skolutvecklingsprogram 2023. Flera bra åtgärder har kommit senaste åren genom det ökade samarbetet mellan skola, socialtjänst och fritidsgårdarna. Skolresultaten sjönk stadigt ändå. 

Optimistiska personer tror att det organiserade samarbetet mellan den kommunala skolan och friskolorna på sikt kommer att lyfta skolorna, mer cyniska personer tror att det mest var avsett att få friskolorna att sluta överklaga skolpengen eller att låta friskolorna ducka segregationen. Så mycket resultat har vi inte sett.

Andelen elever som klarar godkänt i alla ämnen har sänkts, lite varje år. Enligt Skolverkets statistik så är andelen som klarar godkänt i alla ämnen nu under 70 procent. Det låg på över 80 procent för tio år sedan. De styrande politikerna förklarar att nu finns indikationer på att det vänder. Det finns hittills inget som egentligen talar för det.

Det är en grundläggande orättvisa att elever går ut grundskolan utan att kunna gå vidare till gymnasiet. Det är skadligt för individen och för samhället. 

Argumentet att det inte är en fråga om pengar hörs sällan numera, för det är förstås en fråga om pengar. Pengar betyder personal som har tid och kompetens att hjälpa eleverna. Pengar betyder mindre klasser så att fler elever syns och får stöd. Pengar ger skolan resurser att fokusera, för pengar är personal.

Det viktiga är att pengarna går dit där de får mest effekt för att lyfta de elever som idag inte klarar skolan. Hela vägen från förskolan till slutet på högstadiet behöver pengarna riktas in till rätt åtgärder. Det gör de inte idag.

Det måste få märkas ännu mer i fördelningen av pengar mellan skolor att var femte elev som gick ut nian i somras i den kommunala skolan var född utomlands, var tjugonde i friskolorna. Likaså att i Åkersskolan så var det var tredje elev vars föräldrar hade eftergymnasial utbildning, när det bara var vart femte barn vars föräldrar inte hade det på Montessori.

Skolsystemet blir inte kompensatoriskt och rättvist bara för att man vill det, eller för att skollagen säger att det ska vara det. Det krävs att någon gör något också.

Det är segregationen som är problemet

De nationella problemen med friskolornas riktade urval av elever och marknadsskolans segregerande effekter finns även i Strängnäs. Det är grunden till de dåliga resultaten i den kommunala skolan.

Kösystem som antagning till friskolorna i grundskolan ger en uppdelning av elever mellan friskolor och kommunala skolor. Att friskolorna själva bestämmer sitt elevantal gör också att det är den kommunala skolan som får hantera ändringarna av elevantalet mellan terminer. De elever som kommer till kommunen mitt i terminen eller stadiet får gå i kommunal skola.

Det hela hade gått att hantera om systemet som används för att finansiera skolorna var anpassat för denna situation. Som det är nu så får de kommunala skolorna inte resurser nog att hantera sitt utökade ansvar.

Skolgången ska inte vara beroende av vem man är eller vilka förutsättningar man har. Det är oacceptabelt att Strängnäs har skolor där hälften av pojkarna slutar skolan utan möjlighet att söka till ett nationellt program på gymnasiet. 

Enstaka elever som tappar motivationen när de kommer efter i skolarbetet för att de aldrig kan läsa läxor eller göra hemuppgifter ifred i en trång lägenhet kan få hjälp av sin lärare och skola. I en segregerad skola där det blir många fler elever per klass som behöver hjälp så krävs det strukturella resurser så att skolan faktiskt kan anställa den personal som behövs för att ta sitt kompensatoriska uppdrag. Barn som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som ADHD får annars en omöjligt situation. De föräldrar som inte själva kan stötta sina barn med studieteknik och studiemotivation får i dagens Strängnäs acceptera att deras barn får en utbildning som strider mot skollagens portalparagrafer.

Det är plågsamt och sorgligt uppenbart att skolan inte klarar att kompensera för elevernas förutsättningar från hemmet när segregationen drar iväg, oavsett om det är kommunal eller enskild skola. Varken i Strängnäs eller i resten av skolsverige följs skollagens krav på att lyfta varje elev till sin högsta potential. Hur kan vi som land ha tillåtit att det blev så här? Hur kan Strängnäs som kommun acceptera det?

I den tidigare mer blandade skolan hade lärarna bättre förutsättningar. Antalet elever som behövde stöd utifrån sin sociala situation var färre i enskilda klasser, det var inte halva klassen. Nyttan elever har av varandra i skolan var större förut och ska inte heller underskattas i att bygga en vettig pedagogisk miljö.

Det är den kösystemsdrivna segregationen som är grundproblemet i Strängnäs och den gör moderaterna och socialdemokraterna inte tillräckligt åt lokalt när frågan blivit ideologiskt låst nationellt. Högeroppositionen i Strängnäs ifrågasätter även det lilla strukturella stöd som ges.

De strukturella socioekonomiska resurser som nu fördelas till skolorna är långt ifrån tillräckligt. Insatser som mindre klasser, tvålärarsystem, högre andel behöriga lärare, fler speciallärare och utbyggd elevhälsa behöver fokuseras på enstaka skolor. Det är ineffektivt och kostar pengar, men det är resultatet av ett icke-fungerande skolsystem och det extrema uttryck det tagit sig i Strängnäs och i andra kommuner. Att blunda för grundproblemet löser ingenting.