Skip to main content

Etikett: Elevpeng

Debatt: Det är olyckligt om någon har missat skolsystemets segregerande effekter

(Det här är en debattartikel som publicerades i Mariefredsposten den 12 maj 2023. Det är en delvis en replik på Strengnäs tidnings ledarredaktions svar på den här debattartikeln )

Det har kommit en del kommentarer och funderingar sedan min debattartikel om skolorna i Strängnäs kommun publicerades. En del tror att det i en kommun som Strängnäs inte kan vara segregation som är problemet.

Jag trodde att jag varit tydlig. Det som föranledde min debattartikel var en ledare i Strengnäs tidning, där man funderade kring vad som är problemet i Strängnäs skolor och varför ingen kan svara på det.

Problemet är segregation och lokalt är pengar lösningen.

Det är olyckligt om någon har missat skolsystemets  segregerande effekter. Denna påverkan finns i alla kommuner och det har ingen betydelse att Strängnäs är en rimligt välmående kommun utan tydliga socioekonomiskt utsatta områden. Man kan däremot att konstatera att SCB säger att Strängnäs kommun har störst inkomstskillnader
av kommunerna i Sörmland.

Friskolan Karlavagnen (F-3) och den kommunala Karinslundsskolan (F-6) ligger båda på Tosterö i Strängnäs stad. Det är 300 meter mellan skolorna och det tar ungefär 3 minuter att gå mellan dem. Bland föräldrarna till eleverna på Karlavagnen har 69 % eftergymnasial utbildning, medan motsvarande siffra för Karinslund är 33 %. Att barn har utländsk bakgrund är inte en av de tyngre faktorerna för
hur väl de kommer att klara sig i skolan, men det är ändå symptomatiskt för segregationen att Karinslundsskolan har 51 % elever med utländsk bakgrund medan Karlavagnen har för få för att Skolverket alls ska vilja redovisa det i statistiken.

Hur kan man inte se att detta är segregation? Att barnen har blivit uppdelade efter föräldrarnas utbildning är ett stort problem i klassrummen. Jag kan inte se andra skäl än ideologiska när såväl lokalpolitiker som liberala Strengnäs tidnings ledarredaktion duckar för det.

Det är ett strukturellt problem. Det går att motverka lokalt med en utökning eller en förändring av hur skolpengen fördelas. Hur skolan sedan använder pengarna, till tvålärarsystem, små grupper, elevassistenter, bättre läromedel, har jag som politiker och förälder definitivt åsikter om men hur skolan bedrivs i den dagliga  verksamheten är faktiskt rektorns ansvar och kompetensområde. Det är inte en fråga för direkt politisk styrning.

David Aronsson
Gruppledare

Vänstern i Strängnäs – Ledare – Rättvis skola kräver insatser

Det går inte så bra i skolorna i Strängnäs kommun. Alla har varit överens om det under lång tid. Lika frånvarande har verksamma åtgärder varit. 

(Du kan läsa Ledaren som pdf-fil via denna länk)

Det går inte att säga vad resultatet skulle blivit utan Skolutvecklingsprogram 2023. Flera bra åtgärder har kommit senaste åren genom det ökade samarbetet mellan skola, socialtjänst och fritidsgårdarna. Skolresultaten sjönk stadigt ändå. 

Optimistiska personer tror att det organiserade samarbetet mellan den kommunala skolan och friskolorna på sikt kommer att lyfta skolorna, mer cyniska personer tror att det mest var avsett att få friskolorna att sluta överklaga skolpengen eller att låta friskolorna ducka segregationen. Så mycket resultat har vi inte sett.

Andelen elever som klarar godkänt i alla ämnen har sänkts, lite varje år. Enligt Skolverkets statistik så är andelen som klarar godkänt i alla ämnen nu under 70 procent. Det låg på över 80 procent för tio år sedan. De styrande politikerna förklarar att nu finns indikationer på att det vänder. Det finns hittills inget som egentligen talar för det.

Det är en grundläggande orättvisa att elever går ut grundskolan utan att kunna gå vidare till gymnasiet. Det är skadligt för individen och för samhället. 

Argumentet att det inte är en fråga om pengar hörs sällan numera, för det är förstås en fråga om pengar. Pengar betyder personal som har tid och kompetens att hjälpa eleverna. Pengar betyder mindre klasser så att fler elever syns och får stöd. Pengar ger skolan resurser att fokusera, för pengar är personal.

Det viktiga är att pengarna går dit där de får mest effekt för att lyfta de elever som idag inte klarar skolan. Hela vägen från förskolan till slutet på högstadiet behöver pengarna riktas in till rätt åtgärder. Det gör de inte idag.

Det måste få märkas ännu mer i fördelningen av pengar mellan skolor att var femte elev som gick ut nian i somras i den kommunala skolan var född utomlands, var tjugonde i friskolorna. Likaså att i Åkersskolan så var det var tredje elev vars föräldrar hade eftergymnasial utbildning, när det bara var vart femte barn vars föräldrar inte hade det på Montessori.

Skolsystemet blir inte kompensatoriskt och rättvist bara för att man vill det, eller för att skollagen säger att det ska vara det. Det krävs att någon gör något också.

Det är segregationen som är problemet

De nationella problemen med friskolornas riktade urval av elever och marknadsskolans segregerande effekter finns även i Strängnäs. Det är grunden till de dåliga resultaten i den kommunala skolan.

Kösystem som antagning till friskolorna i grundskolan ger en uppdelning av elever mellan friskolor och kommunala skolor. Att friskolorna själva bestämmer sitt elevantal gör också att det är den kommunala skolan som får hantera ändringarna av elevantalet mellan terminer. De elever som kommer till kommunen mitt i terminen eller stadiet får gå i kommunal skola.

Det hela hade gått att hantera om systemet som används för att finansiera skolorna var anpassat för denna situation. Som det är nu så får de kommunala skolorna inte resurser nog att hantera sitt utökade ansvar.

Skolgången ska inte vara beroende av vem man är eller vilka förutsättningar man har. Det är oacceptabelt att Strängnäs har skolor där hälften av pojkarna slutar skolan utan möjlighet att söka till ett nationellt program på gymnasiet. 

Enstaka elever som tappar motivationen när de kommer efter i skolarbetet för att de aldrig kan läsa läxor eller göra hemuppgifter ifred i en trång lägenhet kan få hjälp av sin lärare och skola. I en segregerad skola där det blir många fler elever per klass som behöver hjälp så krävs det strukturella resurser så att skolan faktiskt kan anställa den personal som behövs för att ta sitt kompensatoriska uppdrag. Barn som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som ADHD får annars en omöjligt situation. De föräldrar som inte själva kan stötta sina barn med studieteknik och studiemotivation får i dagens Strängnäs acceptera att deras barn får en utbildning som strider mot skollagens portalparagrafer.

Det är plågsamt och sorgligt uppenbart att skolan inte klarar att kompensera för elevernas förutsättningar från hemmet när segregationen drar iväg, oavsett om det är kommunal eller enskild skola. Varken i Strängnäs eller i resten av skolsverige följs skollagens krav på att lyfta varje elev till sin högsta potential. Hur kan vi som land ha tillåtit att det blev så här? Hur kan Strängnäs som kommun acceptera det?

I den tidigare mer blandade skolan hade lärarna bättre förutsättningar. Antalet elever som behövde stöd utifrån sin sociala situation var färre i enskilda klasser, det var inte halva klassen. Nyttan elever har av varandra i skolan var större förut och ska inte heller underskattas i att bygga en vettig pedagogisk miljö.

Det är den kösystemsdrivna segregationen som är grundproblemet i Strängnäs och den gör moderaterna och socialdemokraterna inte tillräckligt åt lokalt när frågan blivit ideologiskt låst nationellt. Högeroppositionen i Strängnäs ifrågasätter även det lilla strukturella stöd som ges.

De strukturella socioekonomiska resurser som nu fördelas till skolorna är långt ifrån tillräckligt. Insatser som mindre klasser, tvålärarsystem, högre andel behöriga lärare, fler speciallärare och utbyggd elevhälsa behöver fokuseras på enstaka skolor. Det är ineffektivt och kostar pengar, men det är resultatet av ett icke-fungerande skolsystem och det extrema uttryck det tagit sig i Strängnäs och i andra kommuner. Att blunda för grundproblemet löser ingenting.

Insändare: Barn- och utbildningsnämnden måste prestera bättre

[Publicerad i Eskilstuna kuriren/Strengnäs tidning, 30 sept 2021]

I juni granskade kommunrevisionen hur Barn- och utbildningsnämnden utfört sitt uppdrag gällande elever i behov av särskilt stöd. Kritiken är hård. Icke existerande stöd, skolor med för lite resurser, åtgärdsplaner som inte får effekt, hög frånvaro som inte följs upp.

Nämndmajoritetens reaktion på granskningen är att problemen redan är kända. Men hänvisningar till Skolutvecklingsprogram 2023 och allmänt förbättringsarbete räcker inte för att hantera det systemhaveri som granskningen nu bekräftat.

Föräldrar har larmat sedan länge om barn som gett upp, som mår dåligt, som blir hemma. Om personal som släcker eldar och sliter ut sig. Om att hög frånvaro inte leder till fungerande åtgärder utan istället till orosanmälan hos Socialtjänsten.

Som vänsterpartister och föräldrar hoppades vi att revisionens granskning skulle leda till kraftfulla insatser. För elever har rätt till ett kvalitativt stöd och statistiken är tydlig; nämnden har ett tufft jobb framför sig.

Vänsterpartiet är i opposition och kommer i barn- och utbildningsnämnden liksom i kommunstyrelsen fortsätta att kräva en bättre prestation från nämnden, för vi vet att ett jämlikt och solidarisk samhälle där alla får plats är det mest hållbara.

Varje barn ska ges stöd och stimulans för att nå högsta förmåga, oavsett bakgrund, hemförhållanden eller förutsättningar. Ett tidigt, väl utformat och individuellt anpassat stöd är inte bara en rättighet för eleven, det är en förutsättning för ett jämlikt samhälle.

Nina Danson, ersättare i Barn- och utbildningsnämnden
David Aronsson, ledamot i Kommunstyrelsen
Vänsterpartiet Strängnäs