Jätteförskola missgynnar barn med störst behov
Detta är den fullständiga/ursprungliga versionen av den debattartikel som publicerades i Strängnäs tidning den 12 juli 2012.
Valdes pedagogiken för att den skulle passa barnen, eller valdes den för att denna typ av pedagogik logistiskt/lokalmässigt passar bra i en nedlagd låg- och mellanstadieskola?
Barn och utbildningsnämnden tog i maj i år beslut om att bygga om förskolan Trollskogen i gamla Långbergsskolans lokaler.
Den nya förskolan är tänkt att rymma 140 barn fördelade på tre ”hemvister” och bedrivas med en pedagogik inspirerad av Reggio Emilia. Detta riskerar att medföra att barn i Strängnäs kommun inte får sina behov av omsorg och kontinuerliga relationer tillgodosedda. Både den känslomässiga och den kunskapsmässiga utvecklingen sätts på spel.
Vänsterpartiet anser att nämnden bör ompröva beslutet att bygga om Trollskogens förskola till en Reggio Emilia-inspirerad enhet för 140 barn av följande skäl: Skolverket rekommenderar barngrupper på maximalt 15 barn (Skolverkets allmänna råd, 2005). Barngrupperna i denna förskola blir mer än tre gånger så stora. Stora barngrupper medför att barnen får hantera många möten och relationer varje dag. Ljudnivåerna blir höga, stressnivåerna likaså.
Tre grupper av barn riskerar att fara mer illa än övriga; de yngsta barnen (1-2 år), barn i behov av särskilt stöd och barn från socialt missgynnade miljöer (enligt Skolverkets Kunskapsöversikt 2001). Barn som är lite äldre, kan uttrycka sig med språk (det svenska språket) och har socialt goda förutsättningar har lättare att ta plats i de stora grupperna och få sina behov tillgodosedda medan yngre barn har ett stort behov av vuxnas lyhördhet, lugna tempo och fysiska omsorg för att få sina behov mötta.
Barngruppens storlek är den enskilt största faktorn som påverkar kvaliteten i barnomsorgen och gruppstorlekens effekt kan inte uppvägas av ökad personaltäthet (Skolverkets kunskapsöversikt 2001). Vänsterpartiet vill ha en förskola som utjämnar barns villkor, inte en som förstärker de orättvisor som finns i samhället.
De Reggio Emilia-inspirerande förskolorna brukar bestå av ett antal hemvister motsvarande avdelningar samt gemensamma lokaler såsom utrymmen för skapande verksamheter, ett stort torg, och en restaurang där barnen äter. Ofta delas barnen upp i mindre grupper där man blandar barn ifrån olika hemvister som har aktiviteter med en pedagog. Detta innebär att ett barn kan tillbringa delar av dagen tillsammans med enbart barn ifrån andra grupper samt utan någon av de pedagoger som arbetar i den egna hemvisten. I denna modell har man helt missat betydelsen av relationen mellan barn och pedagog.
Barns utveckling sker i utforskandet av världen inom ramen för förtroendefull relation till en vuxen. När ett barn börjar förskolan ska den viktiga anknytningen utökas från att omfatta föräldrar och kanske någon mer närstående till att bäras av några dittills okända vuxna. Dessa vuxna behöver spendera tid tillsammans med barnet så att man lär känna varandra och hittar sätt att tryggt hantera såväl medgångar som besvikelser, rädsla, konflikter och skrubbsår. Den känslomässiga utvecklingen är grunden för all annan utveckling.
Barnen i Trollskogens förskola riskerar att denna känsliga process som kräver kontinuitet störs eftersom barngrupperna blir mycket stora, barngrupperna blandas dessutom med ännu fler barn och den totala barngruppen är 140 stycken, kontinuiteten i relationen till personalen hackas upp eftersom man blandar personal i smågrupperna.
Som grädde på moset är det vanligt förekommande att personalen flyttar runt mellan avdelningarna efter en viss tid så att all kontinuitet i relationerna avbryts. Tanken är att barnen ska känna all personal och att all personal ska kunna arbeta i alla åldersgrupper. Även kontinuiteten i det pedagogiska arbetet bryts på grund av det gruppsykologiska experimentet att blanda om de personalgrupper som ansvarar för varje hemvist. Kontinuitet i relationerna är extra viktigt med tanke på att allt fler barn vistas långa dagar i förskolan redan från ett års ålder. Vid denna ålder sker en stor del av utvecklingen framförallt i mötet mellan en vuxen och ett barn.
Vidare bygger nämnda pedagogik på ett stort aktivt ansvarstagande ifrån respektive barn att välja aktiviteter. Barn har väldigt olika förutsättningar för att i 1-5 års ålder kunna vara så medvetna konsumenter att de väljer utvecklande aktiviteter. Tanken att verksamheten ska utgå ifrån barnens upptäckarlust och uttryckssätt är bra men de professionella pedagogerna kan aldrig avsäga sig ansvaret för varje barns omsorg och kunskapsutveckling och lämna över det ansvaret till barnet. I nämnda pedagogik är det lätt att glömma det, följa varje barns val eller ickeval och därmed erbjuda en verksamhet som är en allt annat än jämlik start på det livslånga lärandet. De stora och ofta oöverblickbara lokalerna, de stora grupperna, rörligheten bland barn och vuxna samt väljandets pedagogik medför stora svårigheter för många barn i behov av särskilt stöd som behöver större tydlighet och förutsägbarhet för att känna sig trygga och utvecklas optimalt. Det blir svårare att få struktur på arbetet kring barn i behov av särskilt stöd då personalen flyttar runt och ansvarsfördelningen blir oklar. Särskild kunskap, planering, insatser och uppföljning kring dessa barn riskerar att tappas bort.
Det Reggio-Emilia-insprirerade upplägget riskerar dessutom att stämpla fler barn som avvikande eftersom det ställer så höga krav på barnet att hantera många relationer, stora lokaler, hög grad av omväxling samt eget ansvar. I nämndens beslut står att pedagogiken stämmer väl överens med förskolans läroplan. Läroplanen säger att verksamheten ska utgå ifrån varje barns behov (lpfö -98). Barns val är inte detsamma som barns behov. Vissa barn är inte detsamma som varje barn.
“Ett mål för den svenska välfärdsmodellen har varit att eliminera ojämlikhet i barns uppväxtvillkor/…/Förskolan har stora möjligheter att kompensera för ojämlikheter i detta viktiga avseende.” (Magnus Kihlbom i Kihlbom, Lidholt & Niss 2009)
Strängnäs barn har rätt till en förskola med varaktighet i vuxenrelationerna , lagom stora barngrupper samt en pedagogik som möter varje barn efter sina förutsättningar -en förskola för alla barn!
Artikeln kom till som en medlems reaktion på att Sandrina som sitter i BUN lyfte problematiken på ett medlemsmöte. Den skickades runt på epostlistan för att kortas ned och justerades lite för att passa som debattartikel.