Förskjutningen av fokus från det grundläggande uppdraget (faktisk kärnverksamhet), till det parallella uppdraget (systemförvaltning), har accelererat de senaste 20 åren. Det får inte bara konsekvenser för kärnverksamheten, utan även för arbetsmiljön i de parallella verksamheterna.

Övernitisk kontroll, utifrån tanken att organisationen är beställare av kärnverksamhet och inte utförare, skapar kontrollverktyg för att det går och inte för att behov finns. En förlamande tystnadskultur breder ut sig, med snällt utförda sysslor som ingen förstår syftet med.

Lönemässigt har vi under en lång tid premierat bisysslarna på bekostnad av huvudsysslarna, vilket lett till att administration lönar sig bättre än produktion.

Vad kan då facken göra? Inte mycket, de har fullt upp med att sätta plåster.

Det krävs att patienten (myndigheten, regionen, kommunen, politiken) får en sjukdomsinsikt och tillsammans med medarbetarna styr om till den faktiska kärnverksamheten och dess behov. Ledningen behöver leva mer i verksamheten, inte sväva fritt över den och skicka ner processer, styrdokument etc. som bara skapar en illusion av funktion.

Alla behöver ägna sig åt självrannsakan och med kritiska ögon analysera allt från organisationsstruktur till arbetssätt och lönesättningsmodeller.

Att systemen är viktigare än det de skall leda till, är ohållbart. Den faktiska kärnverksamheten måste åter bli huvudsaken.

Henrik Sjödahl
Fackligt förtroendevald i Fackförbundet ST

Uppdaterades: 11 apr 2023