Nedvärderande syn på Folkinitiativ och direktdemokrati
”Alla” vet ju numera att det kommer att bli en folkomröstning i Strängnäs gällande hur skolornas stadieindelning ska vara i Strängnäs stad. Frågan väcktes genom ett Folkinitiativ (dvs underskrifter av minst 10% av väljarkåren). Som vanligt har det varit en samlad opposition mot en samlad majoritet. Jag kan förstå varför men ser det som fullständigt ohederligt av majoriteten.
Visst kan jag förstå att man vill försvara sitt beslut, som majoriteten framstår som rätt nöjda med. Att sätta sig emot kommunallagen, riksdagen och sina egna partiers inställning till lokala folkomröstningar är dock en helt annan sak.
Samtliga riksdagspartier stod bakom de ändringar av kommunallagen som gjorde Folkinitiativ starkare. Miljöpartiet är det parti som brukar tävla med oss om att vara mest för direktdemokrati och direkt inflytande för människor på den vardag de lever i. I Strängnäs så ställde sig Mp på sina majoritetskollegors sida i strävan att stoppa ett sådant direkt inflytande.
Krister Lumme, som är socialdemokrat i Mariefred, går på sin blog till angrepp på oppositionen för vårt stöd för demokratin och vår respekt för riksdagens beslut. Det går väl bara att konstatera att antingen har han (liksom många andra) inte fattat vad ändringarna i kommunallagen innebär, eller så är han en traditionell sosse… dvs direktdemokrati är något för kommunister och anarkister.
För att förklara vad jag menar om kommunallagen så kommer här en minimalt omarbetad version av vad jag sa på senaste KF.
Regeringen i sin vishet, iallafall gällande detta, konstaterade att de lagändringar som tidigare gjorts kring kommunala folkomröstningar inte hade fått önskad effekt.
Allt för många folkinitiativ avslogs i fullmäktige…
Ni ser på bilden nedan ett klipp ur den proposition som blev resultatet av regeringens plötsliga fall av vishet. Texten förefaller skriven för just den situation som majoriteten försökte skapa i Strängnäs.
”Det finns en risk att nuvarande ordning [alltså situationen efter införandet 1994], som hittills inneburit att de medborgare som har engagerat sig och samlat in ett tillräckligt stort antal namnunderskrifter i flertalet fall fått sina initiativ till folkomröstning avslagna i fullmäktige, skapar besvikelse och missnöje bland medborgarna samt en känsla av att inte bli tagna på allvar.
En sådan ordning riskerar snarare att försvaga den kommunala demokratin än att stärka den. Det finns även en risk för att ordningen framstår som skendemokratisk.
I likhet med Grundlagsutredningen anser regeringen att folkinitiativet bör förstärkas”
Det regeringen då föreslog var att den frivillighet kring att avslå eller bifalla som fanns för en majoritet i fullmäktige när folkinitiativ infördes 1994 ändrades till tvingande genomförande och att istället kravet på antalet underskrifter dubblades.
Som någon sort säkerhetsventil inrättades möjligheten för en kvalificera majoritet att stoppa ett folkomröstning.
Man kan ju tänka sig att det borde gå att stoppa en folkomröstning i Strängnäs om att döpa om Riddarholmen i Stockholm till Kalle-Anka-ön eller något annat oseriöst.
Det är ju inte fallet nu. Det finns tydlig förankring i fullmäktige på alla möjliga plan kring stadiumindelning och andra skolfrågor. Möjligheten som finns att stoppa en omröstning är alltså inte aktuell i detta fall.
Som ni har märkt så infördes ändringarna som regeringen föreslog.
Därmed står vi inför faktum att ett avslag till denna omröstning skulle vara en omtolkning av kommunallagen som står i direkt motsats till regeringens intentioner och syfte med de ändringar som trädde i kraft förra året.
Regeringen såg ett behov att skapa ett delvis nytt politiskt system och riksdagen höll med.
Ett folkinitiativ ska som huvudregel leda till en folkomröstning, så bifall till Folkinitiativet.
