Vänster har jag varit sedan yngre tonåren. Men gamla trötta Sovjetsvassande VPK var aldrig något alternativ för mig.
För 30 år sedan bröt VPK med K-begreppet och sina gamla kompisar i Moskva och övriga Östeuropa. Men jag var avvaktande i många, många år efter det. Dessutom hade jag arbeten som jag inte bedömde var förenliga med ett direkt partimedlemskap någonstans.
Men den 24/11 2011 tog jag och kära C ett gemensamt beslut om att gå med i det moderna demokratiska Vänsterpartiet.
Det har jag hittills aldrig haft anledning att ångra.
– Peter (medlem sen 2011)
Se andra medlemmar berätta om varför de gick med via etiketten ”Därför gick jag med”
Jag gick med i Vänsterpartiet för att jag tror på ett jämställt och jämlikt samhälle – fritt från våld och orättvisa.
Jag gick med i Vänsterpartiet för att jag tror att en värld präglad av fred och solidaritet är möjlig.
Jag gick med i Vänsterpartiet för att en bostad, trygghet, såväl fysiskt som psykiskt och socialt samt god utbildning och delaktighet skall vara en garanti – ingen önskedröm.
Jag gick med i Vänsterpartiet för att jag erkänner allas lika värde men olika förutsättningar.
Jag gick med i Vänsterpartiet för att jag anser att dessa förutsättningar inte skall avgöra vår framtid.
Jag gick med i Vänsterpartiet för att alla, inklusive djur och vår planet, förtjänar en värdig och bra framtid, vars enligt mig, enda garant är Vänsterpartiet.
Då jag upplever att vi fått ett samhälle där förpackningen har blivit viktigare än innehållet, där det har blivit viktigare att vara någon än att göra något, så upplever jag att vänstern som enda parti tar ställning mot individualiseringen. Utan att för den skull inkräkta på individens frihet, med andra ord värnar om individens rätt att säga Nej! utan att riskera möjligheten till att få tak över huvudet och mat på bordet.
För mig är det heligt att kunna säga Nej! då motsatsen leder till livegenhet och en osund beroendeställning till dem som har medlen. Eller som någon vis man sa: “Det finns ingen farligare fiende än den som är hungrig och utan alternativ”. Så samhällelig trygghet där allas lika värde värnas i en demokratisk ordning, eller varför inte kalla det att motverka hierarkisk segregation?
Självklart så får inte individens frihet ske på någon annans bekostnad, så mitt nej får inte leda till att någon annan mister rätten till sitt nej. Men då anser jag att det är bättre att vara i beroendeställning till samhället den dagen jag inte klarar av att få mat på bordet eller tak över huvudet än till någon ondsint husbonde vilket skulle leda till träldom.
Då jag har verkat som förtroendevalt fackombud och även skyddsombud närmast dem som är berörda under nästan hela mitt yrkesliv så har mina erfarenheter där präglat mig mycket, givetvis. Jag har funderat mycket över makt, till exempel positiv makt och negativ makt. Jag definierar då negativ makt som makten över andra, vilket allt för många strävar efter, och positiv makt som för mig betyder individens makt över sin egen situation, något som jag läser in i vänsterns ideologiska bas.
Så till sist för att sticka ut hakan lite så för mig framstår Vänsterpartiet som det enda partiet som är ”socialliberala” som finns kvar, utan att de erkänner det, övriga partier skulle jag påstå är nyliberalister som dyrkar marknaden mer än människan.
Jag valde inte vänstern för att bli någon utan för att stötta något som jag tror på.
Jag röstar för det samhälle jag vill leva i och vad jag tror är bäst för alla.
Jag har alltid varit aktiv i den feministiska debatten och på senare tid även miljödebatten men i olika privata initiativ och har både hört och själv uttryckt att politikerna måste ta mer ansvar och skynda på utvecklingen.
Efter Metoo och sommarens obehagliga hetta fick jag en skopa självinsikt; att jag som stark, frisk, vuxen måste ta mer ansvar och vill jag att andra ska göra nått måste jag såklart börja själv. Därför återvände jag till Vänsterpartiet.
