Karl-Yngve Åkerström har i ett öppet brev till kommunstyrelsen lyft frågeställningen om förtroendevaldas förhållande till medborgare. Kommunstyrelsens ordförande har hänvisat frågan till de politiska partiernas gruppledare.

Låt mig till att börja med klargöra min ståndpunkt kring vem jag företräder eftersom det ligger till grund för de svar jag ger. Jag företräder uteslutande de som röstat på vänsterpartiet eller de som vi vill hjälpa med vår politik. Jag anser mig inte företräda alla medborgare och definitivt inte andra partiers väljare, följaktligen tar jag inte mer hänsyn till de som inte delar mina åsikter än vad jag själv finner moraliskt rätt utifrån att de är medmänniskor. Uppdraget från våra väljare och partimedlemmar är ett förtroendeuppdrag, men det förtroendet förvaltar jag på det sätt som förväntas utifrån partiets politik och stadgar.

Vi har yttrandefrihet och det är mycket viktigt. Däremot/därmed ser jag inget hinder mot att jag, oavsett förtroendeuppdrag eller inte, är fri att uttrycka min avsky och kritik på ett sådant sätt och i sådan omfattning som jag finner lämplig mot de medborgare som framför åsikter som inte är i linje med det samhälle vi vill ha. Oavsett om de känner sig nedtryckta i skorna och tystade, eller inte. Det är inte en vilja till censur utan endast den moteld, mot åsikter som står tvärs emot våra, som jag anser är min skyldighet utifrån våra väljares och medlemmars förväntningar.

Åkerström hävdar sin rätt att kritisera förtroendevalda som han anser inte sköter sig. Det har han all rätt att göra. Det Åkerström däremot sen framför i sina insändare är till delar långt ifrån saklig kritik, utan direkta personangrepp och värderingar av andra människors mentala hälsa. Som jag ser det finns ingen anledning för någon att acceptera det. Om Åkerström då själv inte kan ta emot hård kritik tillbaka så får han väl för sin egen skull fundera på syftet med att delta i den offentliga debatten och på vilken nivå han väljer att lägga sig.

Karl-Yngve Åkerström förefaller dock anse sig ha rätten att begränsa demokratin och yttrandefriheten på precis det sätt som han själv anser sig vara utsatt för (efterfrågar/indikerar repressiva åtgärder mot politiker som han anser inte sköter sig). Åkerström anser sig ha rätten att kalla politiker för psykiskt sjuka i insändare men kan inte hantera att bli kallad bitter. Det är inte logiskt eller direkt berömvärt.

Svar på Åkerströms (retoriska?) frågor: [använd länken i texten ovan för att se frågorna i sin helhet]
Vem representerar hon [Urtegård] numera?
Vet inte varför frågan är relevant med tanke på att Margit Urtegård är vald i demokratisk ordning. Jag anser att hon lär representera de som röstat på henne (eller snarare Strängnäspartiet) utifrån de åsikter hon framfört att hon står för. Dessa åsikter bör inte ha ändrats för att hon inte längre är medlem i Strängnäspartiet.

Stöder något parti Urtegårds aktioner…
Vänsterpartiet i Strängnäs anser inte att förtroendevalda har krav på sig gällande vilken typ av kritik som de framför, utöver det som gäller för alla som deltar i den offentliga debatten. Det meningsutbyte som skett i detta fall har inte varit på en särskilt hög nivå men nivån blir vad man lägger den på. Att Urtegård skulle ha uttryckt en vilja att begränsa Åkerströms grundlagsskyddade rättigheter går dock, som jag ser det, inte att läsa in i hennes uttalade önskan att slippa se hans inlägg i tidningen.

Vilka åtgärder beslutas eller rekommenderas [angående brister i bemötande]?
Sverige och Strängnäs kommun har demokrati som styrelseskick. Det finns inga ”föreskrifter” som begränsar eller styr hur specifikt ledamöter i kommunstyrelsen eller andra organ ska förhålla sig till medborgare, eller maktmedel som andra politiker kan utöva mot folkvalda som följer lagen. Det finns önskemål, riktlinjer m.m men de kan aldrig vara grund för repressiva åtgärder mot enskilda ledamöter.

David Aronsson
Gruppledare i KF för Vänsterpartiet Strängnäs

Uppdaterades: 12 aug 2011