Rapport från 1:a maj-firande i Eskilstuna (av Lasse Pettersson, som också tog bilden):
Stämning var god, talen inspirerande, musikåren klämde i med både Arbetes söner och Internationalen. Vi var ett par hundra som gick i Vänsterpartiets och Ung Vänsters demonstrationståg. Vi lyssnade på fin musik från Kusinerna från landet, solen sken och värmde, vi fikade och skänkte pengar till Fristadsfonden (till förmån för asylsökande).
Huvudparollerna för demonstrationen var Fler jobb – Bättre välfärd!
Från V Strängnäs deltog Nabil, David B, Ebbe och Lasse P. Vi var alla överens med huvudtalaren Jens Holm om att 2014 göra oss av med den borgerliga regeringen till förmån för en regering som sätter jobb, välfärd och en politik för minskade utsläpp av växthusgaser i första hand och att i sån rödgrön regering ska Vänsterpartiet ha ett stort inflytande. Därför lägger vi nu manken till för att 2014 göra ett bra val!!
Vad beror ryckigheten och kortsiktigheten i skolplaneringen i Strängnäs kommun på? Hur har den nationella skolpolitiken påverkat skolutvecklingen? Att den har haft negativa konsekvenser för elever och undervisningen står utom all tvivel.
De senaste decennierna har skolresultaten både nationellt och kommunalt försämrats. Kommunen hamnar lågt ner på kvalitetsmätningar från både Skolverket och Lärarförbundet. Det har skett parallellt med att privatskolor/friskolor har slagit igenom på bred front. Det finns ett samband mellan friskolesystemet, vinstintressena och segregationen. De borgerliga majoriteterna, nu också med socialdemokraterna, har i Strängnäs reflexmässigt sagt ja till alla ansökningar om att få starta friskolor. Man har mer sett till ideologi än till det bästa för skolutvecklingen i sin helhet. En negativ konsekvens är svårigheten att planera lokalbehovet inom den kommunala skolan.
En annan är att vi har fått en mer skiktad skola, istället för en likvärdig och sammanhållen skola. På nationell nivå har allianspartierna dessutom på kort tid genomfört fler förändringar; nytt betygsystem, införande av lärarlegitimation, ny stadieindelning i grundskolan, ny lärarutbildning etc. Det har, precis som skolutvecklingen i Strängnäs, genomförts utan att man har gjort tillräckliga konsekvensanalyser. Detta har skapat oro, otrygghet och osäkerhet på skolorna.
Vänsterpartiet vill komma bort från privatiseringen och marknadsanpassningen av skolsystemet. Vi vill ha en likvärdig skola över hela landet. Utbildning är ett nationellt ansvar. Hur mycket som satsas på skolan ska inta vara beroende var man bor. Därför vill V att skolväsendet, utan allt för mycket detaljstyrning, åter ska bli statligt.
Lasse Pettersson
Kommunalrådet Fredrik Lundgren (FP) jämför i en insändare (1/3) vård av gamla med biltillverkning. Lundgren argumenterar för Lean-modellen. En metod för att rationalisera arbete, höja produktiviteten och slimma organisationer.
Fyra milj. kr är budgeterat till Lean-arbete 2012 . De senaste åren har det också inrättats tre nya tjänster för det arbetet. Lean är säkert bra för tillverkningsindustriers kapitalägare. Men en kommun är inget vinstdrivande företag och elever är inga produktionsfaktorer. Att lärare ska undervisa och omsorgspersonal vårda är självklarheter, men att tro att man via Lean-modellen i dessa verksamheter ska kunna förbättra kvalitén är inte realistiskt. Vad som krävs för det är förstås mer personal. Jag önskar att man inom vården och skolan höjde personaltätheten istället för att göra satsningar på kommunledningen och administrationen i kommunhuset. Och när Lundgren skriver om vikten av att arbeta långsiktigt blir det nästan komiskt. Den kommunala skolan, som Lundgren ansvarar för, har de senaste 5 – 6 åren kännetecknats av kortsiktighet, dåligt underbyggda beslut och ständiga omflyttningar av elever mellan olika skolor med otrygghet och oro som resultat. Sent ska syndaren vakna – om det nu inte bara är retorik.
Det är inte ofta jag håller med moderater, men i mycket av deras kritik kring att majoriteten för 2012 lägger 29 milj. kr på kontot kommunchefen/tillväxtgruppen kan jag instämma.
Lasse Pettersson, Vänsterpartiet Strängnäs
Med en debattartikel den 4 februari går Barn- och utbildningsnämndens ordförande, Fredrik Lundgren, och socialdemokratiska vice ordförande, Torbjörn Johansson, ut i försvar för den nedskärningsmodell som varit Strängnäsmajoritetens kännetecken.
I opposition var vi (V) och S överens om att skolan var underfinansierad, att det fanns möjligheter till effektivisering men att det behövdes skjutas till mer pengar i skolbudgeten för att undvika oacceptabla nedskärningar. I en majoritet med C, FP och Mp berömmer sig S nu istället för att nämnden, efter kvalitetssänkande nedskärningar, håller budget.
Tror majoriteten att lärarna kommer lyckas lära eleverna mer med mindre resurser bara för att nämnden satt högre resultatmål för utbildningen? Vi tror att lärarna alltid har gjort sitt bästa, utifrån ramen av resurser, elevunderlag och organisation, för att lära sina elever. Vad artikelförfattarna tänkte på när de skrev att deras skärpta mål skulle få direkt effekt på meritvärdet förstår vi inte, har inte eleverna redan gått klart en stor del av grundskolan när de skärpta målen kom? Å andra sidan så redovisar Skolverket att meritvärdet plötsligt sjönk som en sten mellan år 2010 och 2011, då kanske det blir lätt för nämnden att redovisa en ökning när det återställer sig till mer normal nivå. De försämrade resultaten på de nationella proven i åk 3 visar att nämnden inte klarat att ge eleverna de kunskaper de behöver. De resultaten återspeglar, kanske tydligare än andel elever med godkänt betyg i åk 9, de senaste årens nedskärningar.
För Thomasgymnasiet, efter Campusflytten, är lokalkostnaderna per elev lika höga som de rena utbildningskostnaderna. I grundskolan är lokalkostnaden nu en tredjedel. Vår fråga kvarstår, kommer man att skjuta till resurser efter fastighetsinvesteringen för att motverka en campuseffekt inom grundskolan?
