Debatt: En skola för alla?
Socialdemokraterna i Strängnäs sålde sig för billigt när de allierade sig med Moderaterna. Under de två senaste mandatperioderna så har skillnaden mellan vad förvaltningen räknat fram behövs för att bibehålla föregående års kvalitet på undervisningen och vad majoriteten beslutat i budgeten alltid varit minst flera miljoner och som mest 22 miljoner. Totalt sen 2012 har skolans kvalitet sett som finansiella resurser kapats med 81 miljoner, större delen under S+M styre. Härom veckan tog nämnden beslut om åtgärder för att skära ned och omfördela för att nå en budget som från början var för liten.
(Detta är även en debattartikel i E-kuriren)
“Mer för mindre pengar” är grunden i Moderaternas politik och har med undantag för några år som nya moderater alltid varit det. Med en gammelmoderat ordförande i Strängnäs kommuns Barn- och utbildningsnämnd så blir det den politiken, en nedskärningspolitik. En politik där det är helt normalt med några % “effektivisering” varje år. Det är inte fråga om en effektivisering där tekniska hjälpmedel och nya pedagogiska metoder gör att elever i klasser och undervisningsgrupper behöver mindre lärarstöd. Det är en fråga om nedskärningar där assistenter försvinner, där förutsättningarna för specialpedagogiskt stöd undermineras ännu mer, där attraktiviteten för att få tag i både lärare och vikarier när lärare är sjuka faller som en sten. Moderaternas nedskärningar blir då en flytt av kostnader för att utbilda elever hos en nämnd till en kostnad för att hantera ökande åtgärdsbehov och försörjningsstöd för unga vuxna i en annan.
Det går inte att skapa en inkluderande skola, där elever inkluderas som individer i en demokratisk, social och pedagogisk gemenskap, genom att skära ned. En inkluderande skola är en kvalitetseffekt, inte en effektivisering. Att centralisera resurser till färre skolor är en desperat åtgärd för att motverka effekter av två mandatperioder av nedskärningar.
Skolan i Strängnäs behöver mer resurser, utökade investeringar i tekniska stödsystem, högre löner och en omläggning av rektorernas och lärarnas arbete så att fokus blir på lärandet, att andra yrkeskategorier tar över kommunikation, mentorskap och administration. När det är brist på lärare så måste deras arbetsinsatser fokusera på rätt saker. Samtidigt måste Strängnäs skolor bli ännu mer attraktiva så att vi lättare behåller och attraherar lärare. Det får man inte med en moderat nedskärningspolitik, varken med eller utan socialdemokratiskt alibi.
David Aronsson
Catarina Hellmark
Vänsterpartiet Strängnäs